Web Toolbar by Wibiya rosyred -

And even at the bottom of the sea, I can still hear you

Min syster och jag åt pannkakor till lunch på ”Romeo” i gamla stan. Redan utanför universitetet träffade vi Jane och tog följe med honom till gamla stan. När vi skulle säga hej då ställde vi oss mitt i gatan som btw var helt tom. Jag såg ett kameragäng och vände mig om direkt (ni vill inte ens veta hur många gånger jag sett mig själv på nyheterna när det filmar nere i Portoroz eller i Ljubljana…varför lyckas jag alltid vara inne i stan och på samma plats som filmgänget??). Min syster hon, ja jag vet inte riktigt vad hon gjorde. Jane visste nog inte riktigt vad det tog åt oss två. Men det som vi trodde var ett helt vanligt reportage från gatan visade sig vara en filmscen. För runt omkring oss cyklade en man och vi trodde liksom när vi gick på gatan att han var en ”vanlig människa” men det var ju givetvis huvudrollsinnehavaren i filmen. För när vi hade ställt oss mitt i gatan och pladdrade på, tittade kameramännen på oss och sa sedan till cyklisten: ”omtagning om fem minuter”. Kan man verkligen ha mer tur eller otur med timingen eller? Och sedan ropade vi till Jane när han gick åt motsatt håll: ”vi ses på premiären”. Kameramännen himlade med ögonen.



Efter lunchen gick vi till Maxi Market för att köpa mat (utöver den från IKEA som redan finns hemma) till julbordet ikväll.

Men nu ska jag kolla lite mail, redigera fotografierna från måndagens luciafirande på universitetet och sedan ska jag ställa mig i köket, kavla upp ärmarna och vara den husmor jag är innerst inne. Fast jag är fortfarande mätt efter pannkakan jag åt med toblerone och mandel fyllning, grädde och honung över men… julbord here I come!



En blanding av italiensk och svensk mat blir det på årets första julbord i Ljubljana.


Lovely words

Some lovely words:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0