Web Toolbar by Wibiya rosyred -

I am what you made me

Jag älskar lördagar. Jag har för vana att äta en ordentlig engelsk frukost (sådan som vi åt i London med familjen) dvs toast med olika marmelader, äppel- eller apelsinjuice, yoghurt med flingor, frukt och givetvis en stor kopp Earl Grey´s tea, fast utan mjölk. Ärligt talat så avskyr jag te med mjölk. När jag gjorde praktik i Norwich, England ville mina arbetskompisar till varje pris tvinga i mig ”tea with milk” och varje dag, tre gånger om dagen avböjde jag och förklarade bestämt att jag inte tycker om det! Och deras ansiktsutrryck, som om jag hade sagt att jag precis hade landat med mitt rymdskepp på jorden eller ”they looked like they thought you were on crack” som en kompis så bra förklarade deras ansiktsuttryck. Och jag vet inte hur, men på något sätt trodde de verkligen att de skulle få i mig teet och mjölken. De gav sig inte! Och det gjorde inte jag heller!

Ja, dessa engelsmän! Kan man göra något annat än att älska dem??

Annars så har jag inte gjort så mycket idag. Redigerat lite fotografier, skrivit vidare och är nu nästan färdig med mitt ”projekt”, färdigställt power point presentationen jag ska ha på tisdagens lektion. Det enda som återstår på min helgplanering i jobbvägg är att välja ut tre fotografier som ska skickas iväg till en tävling som jag blivit inbjuden att delta i. ”Travel Photography Contest” heter tävlingen och jag har valt att skicka tre av mina fotografier till kategorin ”landscape” (eftersom det är min specialitet). Deadline är 5.1.11 men det är lika bra att skicka iväg sina bidrag så fort som möjligt, eller? Fast å andra sidan så kommer jag säkert att fotografera någonting utöver det vanliga fram tills januari och eftersom det är tillåtet att skicka max tre fotografier och jag skickar iväg alla tre imorgon så…nej, jag skickar en imorgon! En strax före jul och en två dagar innan tävlingen avslutas. Eller? Bra att ha en blogg att diskutera med, får väldigt mycket respons när jag såhär sitter framför datorn och skriver.

Det är en av mina svaga sidor (eller kanske starka om man tror på mina lärare och professorer). Jag kan nämligen inte sluta skriva när jag väl satt igång…Fråga inte ens hur många noveller jag har skrivit under alla år jag existerat! Med det sagt vill jag inte på något sätt påstå att de är bra…dock ville en av mina svenskalärare i grundskolan skicka in en av mina noveller till ett bokförlag (jag tror än till idag är hon skojade, det måste hon har gjort…) eller i alla fall till en tidning. När det kommer till att låta andra personer läsa mina noveller är jag väldigt blyg. Jag tycker helt enkelt inte att de är tillräckligt bra för att låta någon annan än jag läsa dem. Jag är nog den mest självkritiska personen jag känner.  Jag är aldrig 100 % nöjd med någonting. Värst är det när det kommer till fotografier! För mig är det viktigt att man tar åt sig konstruktiv kritik för att kunna ”växa”.


Jag tror att man måste sålla bort all nedlåtande negativ kritik och alla överdrivna positiva komplimanger och inse att man ligger någonstans i mitten.


Lovely words

Some lovely words:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0