Web Toolbar by Wibiya rosyred -

Right here with me is right where you belong

Nämen tjena, tjena, det var längesedan! Här kommer ett långt inlägg igen. Jag ska bättra mig och skriva lite mindre i framtiden.


Har haft fullt upp de senaste dagarna och därför har bloggen blivit lite lidande. Tror jag senast skrev i fredags i förra vecka innan systern min och jag begav oss ut på en shoppingrunda. Var har hänt sedan dess? Hmmm…jag köpte världens godaste parfym och vackraste blus på ZARA. Och tog en utav deras CV blanketter. Vet inte varför jag gjorde det…men när jag kom och tänkta på det när jag läste igenom broschyren…varför inte söka jobb på ZARA? Man får dessutom själv välja när man vill jobba och mina förmiddagar är så gott som lediga. Och dessutom får man ju rabatt på en massa snygga, stilfulla och eleganta kläder. Så jag ska skicka in en ifylld blankett innan jag åker till Sverige.


Vad har hänt mer…jo, jag hade en skitdålig dag i lördags. INGENTING gick som det skulle! Större delen av dagen ägnade jag åt en lång översättning från engelska till slovenska (konsthistoria igen). Jag höll nästan på att kollapsa av utmattning och gråt innan jag började med den för jag tänkte: jag kommer aldrig att klara av detta, det är för svårt, jag kommer inte kunna översätta till deadline, jag KAN INTE!! Men när jag väl fått ur mig ilskan och gråten satte jag igång och medan jag snyftade lite då och då började det hela flyta på och när jag var färdig kunde jag inte tro det. Jag hade faktiskt klarat det och inte bara det, före deadline t.o.m. Och inte bara det: på måndagen fick jag veta av tjejen som hade bett om översättningen att det var en av de bästa översättningarna hon sett och att jag är ett riktigt ”proffs”. Som tack fick jag en stor och vacker chokladask med min favorit choklad ”Ferrero Roche”. Jag är väldigt självkritisk när det kommer till allt, jag är nog den mest perfektionistiska människan som finns…men t.o.m jag blev nöjd med min översättning.


Sedan hade jag en presentation för grupp II idag om de svenska dialekterna. Jag gjorde så mycket research innan själva presentationen så nu vet jag allt om svenska dialekter. Och jag har lyssnat på så många olika dialekter att hela mitt huvud höll på att sprängas när jag intog podiet idag. Och medan jag pratade fick jag hålla mig för skratt (det var sååå svårt) för jag visste att om jag inte passade mig skulle jag börja blanda alla dialekter..vilket jag gjorde mot slutet, blandade i lite dalmål och göteborgska i min västsvenska dialekt. Det lät för jävligt, hahah…”vi by-tte li-ksom pla-tter me varandra, å man bli la gla-d nä de gå bra för and-R-A!” Var kom den meningen ifrån egentligen?? Och jag diggar mina power-point starkt, varje vecka är det ny design, nya animeringar…jag lägger verkligen ner tid för allt ska blir så snyggt och intressant som möjligt. På fredag har jag samma presentation för grupp III och ska föröska dessa kommande dagar att återgå till min västsvenska dialekt (även kallad kindbo-dialekten).


Vad har hänt mer…har beställt biljett upp till Sverige om en månad. Är nästan helt uppbokad med Luciaförberedelser och uppträdanden om två veckor, ska sitta barnvakt ganska många kvällar åt en finsk familj (har gjort det nästan i lite mer än ett år nu) och så ringde en annan svensk-italiensk familj idag (i deras ”tjänst” har jag varit i ett halvår) och undrade om jag kan komma några gånger innan jag åker till Sverige. Dessa är alltså familjer som är från Skandinavien och har av olika skäl (främst arbete) flyttat till Ljubljana i några år.  Det är helt underbara familjer och jag tycker faktiskt det är himla roligt att sitta med barnen och titta på Disney Channel.


Och så den kanske största nyheten. För ett år sedan skickade jag några fotografier till en miljötävling i England. Hade glömt bort den men sen i fredags skickade de ett mail och undrade om jag skulle vara intresserad av att ha ett porfolio hos deras fotoföretag i London. Jag sa att jag skulle tänka över det, och på måndagen skickar det över ett kontrakt till mig, där det står att jag kommer att representeras av företaget om jag skriver under. Så nu är det bara att skriva under kontraktet och jag har en agent som ska hantera försäljningen av mina fotografier åt mig! Egen hemsida ska också fixas. Guuud, det kan inte vara sant?! Kan det verkligen bli så att jag kommer att tjäna pengar på min hobby? Just nu känns det som en omöjlighet…men man vet inte vad som händer i framtiden. Lika mycket som det kan gå spikrakt uppåt kan det gå ännu rakare neråt. Så jag hoppas inte på för mycket. För tillfället är jag mer smickrad över att de vill ha med mig i sin ”fotofamilj” än att fundera på vad detta kan innebära. Ni kan kalla mig ödmjuk eller osjälvsäker…men jag tycker inte mina fotografier är speciellt bra, så det kan gå hur som helst för mig i framtiden. Men jag säger såhär: om det inte går, om fotografering inte är det rätta för mig har jag i alla fall provat. No regrets! Vetskapen om att man provat även om man misslyckades är bättre än att under hela sitt liv fundera över vad som kunde ha varit.


I gave it a try, it didn´t work, now let´s move on!

 

 


Lovely words

Some lovely words:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0