Web Toolbar by Wibiya rosyred -

I will survive

Nyss hemkommen från jobbet som pågick från 12.00 till 16.00 idag + att jag stannade kvar en extra timma och tjötade med resten av jobbgänget. Och jag var allvarligt talat såpass trött att jag inte orkade gå hem den där kilometerna jag har att marschera! Idag var vi nämligen på runt 25-30 (hjälp, hur många är de egentligen nu??) vårdtagare endast två som jobbade. Och vi har både en övervåning och en undervåning så mycket spring upp och ner blev det. En av vårdtagarna försvann hela tiden, det räckte med att vi tittade bort i två sekunder så var hon borta! Sedan hade vi två som var jättedåliga idag och jag mellan mina medicinstopp fick titta in var och varannan minut.
Och eftersom bara jag hade medicindeligering idag så var jag superstressad...inte så mycket för att jag var osäker eller inte trodde jag skulle hinna med allt men för att min arbetskompis Hana fick göra resten. Och när flera stycken har mediciner, ögondroppar och liknande samtidigt...ja, då vill man bara springa därifrån! För det är inte att bara stoppa medicinen i munnen och svälja utan det är hela procedurer vi pratar om här. Vissa mediciner ska krossas, vissa ska inte in genom munnen, för vissa tar det hela fem minuter att få ner en enda liten tablett. Multiplicera detta med sådär tio gånger så försvinner en timme direkt.
Det gäller att vara organiserad och att vara lugn för sådant här.

Dessutom läckte en stomipåse, en hade ramlat ur sin rullstol och Hana och jag förstörde nog våra ryggar just då och där för vi var så stressade att vi inte tänkte på vår egen säkerhet när vi lyfte upp honom! Bra där!
Och vi hade inte en enda lugn stund. Våra sökare gick i ett!
Och telefonen var inte tyst den inte och vem är det som alltid får ansvart för den om inte Viktoria. En gång framåt fyra när jag skulle svara tryckte jag på svara knappen och sedan kom jag på: shit var är jag någonstans?! Då hade Monika kommit tillbaka från mötet och jag tittade hjälplöst på henne och viftade lite med handen som i hjälp, vad ska jag säga och sedan kom jag plötsligt på vad exakt stället hette! Helt sanslöst alltså!
Och det var där resten av personalen var: på arbetsmöte och de hade bara lyckas boka in hela två vikarier. Bra där dubbelt upp!
Men alla tyckte vi gjorde ett ytterst utomordentligt jobb och jag kan säga såhär: Hana, vi kan vara riktigt stolta över dagens bravader!

Men nu till något roligare; Monika hade med sig boken som hon rekommenderade och den ska jag ta itu med så fort jag hittar ork till det. Ikväll känner jag att jag bara vill lägga mig i soffan och titta på TV!
Mitt favoritprogram Halv åtta hos mig börjar snart och det får man ju icke missa. Mamma och jag planerade att titta på den tillsammans imorgon kväll men nu har jag ju fått några timmar på jobbet imorgon också, dock inte lika påfrestande som idag utan betydligt lugnare och endast från 16.00 till 20.00.

Och vad ska jag bjuda på för bilder idag då? Kameran har jag inte haft tillfälle att använda på ett bra tag nu...undrar exakt hur många lager damm som har samlats på den vid det här laget??


Tog med min kameran och fotade lite i ridhuset.
En sovandes Viggo och det som gäller i vinter: te och bra böcker!


Lovely words

Some lovely words:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0