Web Toolbar by Wibiya rosyred -

Life is a painting, choose your colors wisely

Sitter och lyssnar på Existence av Kevin Max och försöker organisera och sätta alla fotografier i mappar från våren och början av sommaren i Slovenien. Alldeles för många fotografier...men någon dag i framtiden kommer jag att ge mig själv en klapp på ryggen när jag insett hur väl jag dokumenterat mitt liv ;)
Hahaha...

Resten av familjen sitter framför TV och debatterar om min brors födelsedag i veckan som kommer.
Ohhh, jag har inte köpt något än! Vad kan en 24 årig (snart) grabb vilja ha av sin syster?
Jaaahaaa, fick höra att kvinnor inte kan köpa slipsar (blir fiasko varenda gång), parfym, teknikgrejer etc.
Mission impossible??


Fine, fresh, fierce

Nu är det bara två hela dagar innan jobbet sätter igång, så jag ska passa på att njuta av de här 48 timmarna ;) 8 veckors jobb + 2 veckor extra, där jag troligtvis kommer att jobba en massa extra innan jag åker tillbaka till Slovenien. Den här sommaren har jag bestämt ska inkludera något "speciellt" varje dag. En utflykt, träffa kompisar, laga en underbar middag, filmkväll med en massa exotisk frukt...listan kan göras lång och det är de där små, inte alltid "wow" grejerna som gör varje dag speciell.
Du kan åka upp till Stockholm under en dag, shoppa och fika, göra en tårta och bjuda arbetskompisarna på eller bara lyssna på härlig musik ute i trädgården.
Tyvärr finns det inte så jättemycket att göra i våra trakter här i Sverige så man får ta det man har och göra det bästa av situationen.
Lite vardagslyx helt enkelt ;)
Sedan får jag ju tänka på att efter att ha jobbat i 10 veckor i Sverige, så har jag ju faktiskt haft 2 veckors semester nere vid havet i Portoroz OCH att när jag kommer tillbaka till Slovenien i början av september faktiskt har en månad kvar av sommarvärme och ledighet (i Slovenien är det sommar fram till mitten av oktober) som jag ska utnyttja till max!
Så med andra ord gör jag bara en paus i semestern för att tjäna lite pengar ;) Och för att icke glömma: jag stormtrivs på jobbet :)



Det här sista kanske ni undrar vad det är för något?? Det är lavendel som mormor har hela plantage av i sin trädgård och som jag har tagit med mig hem till Sverige (inte allt hon har givetvis!). Vi torkar det och tar sedan bort kvistarna och lägger blommorna mitt på en liten tygbit som vi sedan binder ihop till en liten påse att ha på innersidan av garderobsdörren.
Garderoben och kläderna luktar helt ljuvligt :)

En författare i nobelprisklass

Marie-Noëlle har alltid undrat vem som är hennes far. Hennes mor var bara femton år när Marie-Noëlle föddes och lämnade henne hos den barnlösa Ranélises. Själv försvann hon till Paris för att söka lyckan. Strax efter sin tioårsdag får Marie-Noëlle brev får sin mor som vill att de ska återförenas i Frankrike. Hon tvingas lämna tryggheten på Guadeloupe och resa ut i det okända. Men i Paris grå förorter väntar ingen öppen famn; mamman är känslokall och avvisande och plågas svårt av minnen från det förflutna.
Marie-Noëlle slutar aldrig att grubbla över moderns hemlighet och när hon nås av beskedet att Ranélise gått bort, bestämmer hon sig för att resa tillbaka till Guadeloupe och söka sanningen.

Maryse Condé är en av den karibiska litteraturens främsta författare. Hon har skrivit ett tjugotal romaner, är flerfaldigt prisbelönad och har undervisat vid bland annat Harvard och Columbia University i New York.

Jag har även hennes roman Färden genom mangroven ståendes i bokhyllan hemma i Ljubljana och även den slukade jag direkt. Desirada skulle jag vilja påstå är Maryse Condés bästa roman.
Eller som det helt enkelt stod i Borås Tidning: Om du har bestämt dig för att bara läsa en enda postkolonial roman i livet, är det Desirada av Maryse Condé du ska läsa. Den sammanfattar allt!


Independet, smooth and confident, always in comand

30 grader idag! Min syster och jag tänkte att det skulle vara en bra idé att träna lite tennis i trädgården... det var ingen bra idé. Dessutom provade jag mitt nya rack för första gången och jäklar, det kommer att ta tid att vänja sig vid det. Inte alls lika "mjukt" som mitt andra i Portoroz!
Jag hoppas verkligen tiden i sommar kommer att räcka till lite tennis med hela familjen! Mamma och pappa ska, när de väl åker om en månad, spela nere i tennisklubben i Portoroz... vissa har det bra, medan andra får jobba hela sommaren!
Fast det är inte så illa det heller, tjäna pengar är ju grymt roligt ;)


Logical temptation

Innan resten av familjen kommer hem från sina jobb ska jag ut en sväng med MP3-n. Kolla om Kroksjön förändrats något under tiden jag varit i Slovenien ;)

Spellista:
1) Teenage Dream - Katy Perry
2) Someone like You - Adele
3) I Wanna Go - Britney Spears
4) My first Kiss - 3OH!3 ft. Kesha
5) Man Down - Rihanna
6) Smile - McFly



Haha, gillar ni min mördarblick?? Vad är det jag tittar på egentligen?

We will be young forever

Hemma i Sverige. Kom hem efter en lång resa och åkte med mamma till affären för att köpa mat till kvällsmaten. Mamma gör världens godaste räksoppa :) Kvällen avslutades med filmkväll med hela familjen i vardagsrummet (inklusive hunden ;). Tucker and Dale var kvällens film, en skräckis-komedi.

Idag har jag varit nere på jobbet för att lämna in lite papper till min chef och hälsa på arbetskompisarna. Min första jobbdag är på fredag, så lite ledigt har man allt ;) Hade med mig Viggo som njöt av att vara in centre of attention. Kändes bra att vara på jobbet igen och se alla :)

Lite kvällsmat nu och några avsnitt av The Mentalist. Jag ÄLSKAR den serien. Bästa serien ever! När jag var i Portoroz nu innan jag åkte till Sverige tittade jag och mormor på The Menatlist varje kväll (när jag inte hade andra planer vill säga) på Italia Uno.
Simon Baker är verkligen grym! Australiensare, what else! ;)

I let my walls come down

Hejsan!
Efter att ha kommit hem från kusten var det fullt fart i Ljubljana. En miljon saker som skulle tvättas, strykas, packas, inköpas, folk som skulle träffas, saker som skulle lämnas in och hämtas.
Sista kvällen beställde min syster och jag hem mat. En jättegod pizza med spenat, lök och färska champinjoner. Några avsnitt av "The Mentalist" och pizza till det och alla oroliga tankar om att man inte packat färdigt försvann i ett nafs!

Dagen därpå på förmiddagen var allt packat, städat och vi redo för avfärd så vi drog till centrum för att shoppa i någon timme (in i det sista va?) innan avresan. Hittade en sanslöst snygg blus inne på ZARA.

Vid 16.00 satte vi oss på bussen som tar oss från Ljubljana till Sverige. När vi kom till busstationen kom Tina (som pluggar svenska och konsthistoria på universitetet) till oss två systrar. Jag trodde att hon väntade på sin lokala buss men det visade sig att hon också skulle till Sverige! :D
Hur kul är inte det?? Och ingen av oss visste att den andra skulle åka och ändå prickade vi rätt vecka och rätt datum. Haha!
Vi höll ihop hela resan och därför var det inte tråkigt eller jobbigt en enda sekund som det kan bli ibland när man reser själv.
I alla fall, roligaste resan på länge. På färjan hade vi speciellt kul när vi debatterade om hurvida roligt eller hemskt det skulle vara om Jason från Fredag den trettonde kom upp på vår buss med sin mask och motorsåg. Vi gappskrattade så vi nästan låg på golvet! Sedan utforskade och sprayade vi parfym innen på Parfume Shop, och köpte en massa choklad och godis för partyt vi tänkte ha på bussen! ;)
Jättekul att vi åkte tillsammans, Tina! :D

Fotade bara lite när vi åkte igenom Österrike. När vi åkte genom Tyskland var det natt och mörkt, i Danmark var jag så trött att jag inte orkade ta upp kameran, och i Sverige längtade jag bara efter att komma hem och ställa mig i duschen!

Förresten, trevlig midsommar (i efterskott). I år blev det inga potäter och ingen sill eftersom tiden inte räckte till.
Och grattis till Slovenien (mitt älskade hemland) som fyllde 20 år i helgen! :)
Hipp Hipp Hurra! :D


Btw, min familj säger att när jag stiger ut ur bussen (24 timmar genom hela Europa) eller ett flygplan (med mellanlanding någonstans i Europa där väntetiden är några (eller många) timmar, så ser jag ut som om jag precis stigt ut ett fancy café efter att ha träffat kompisar över en kopp kaffe.
Eh...bara för att jag inte väljer att resa i mjukisbyxor och tofflor (inte för att någon i min familj gör det!). Eller en annan anledning kanske är att jag inte alls ser helt slut ut efter en lång resa?? ;)
Skorna som ni ser på andra bilden köpte jag för två dagar sedan och var den här gången mina reseskor. Så himla sköna. En liten, liten klack och helt makalöst mjukt skinn.

Let me take you to a secret place

De här två veckorna som jag var i Portoroz var helt galet underbara! När jag befinner mig i närheten av havet mår jag som allra bäst! Lugn, harmonisk, utvilad och lycklig.
Jag älskar Ljubljana och trivs vädigt bra i storstan men den slovenska kusten (Portoroz) har en speciell plats i mitt hjärta, kanske beror det på alla minnen från barndomen då vi spenderade varenda sommar (hela två månader) i Portoroz och alla roliga äventyr med mina syskon och kusiner i och utanför segelklubben.
Jag har på något sätt alltid känt att jag hör hemma vid kusten och trots att jag är född i Ljubljana och vuxit upp i Sverige känner jag mig som en Primorka (namnet på människor från landskapet i Sloveninen som heter Primorska och befinner sig vid det Adriatiska havet). Folk brukar alltid säga att det hörs (dialket) att jag är från kusten. 
Nä, det är konstigt, när jag befinner mig i Portoroz, när jag blickar ut över havet vet jag att jag är "hemma".


Lite fotografier från vår segelklubb J.K. Pirat. Så otroligt många minnen därifrån. När jag tänker på min uppväxt och allt jag gjorde under den tiden är det inte skolan i Sverige , fritidsintressen eller resorna som ploppar upp i huvudet först utan det är segelklubben ;)

There´s a countdown waiting...


Marine Breeze


Where dreams come true

Gregor och jag gick ner till vår segelklubb för lite bad och sol. Träffade Andrej som just avslutat sin surfträning för dagen och skrattattackerna kunde börja ;( Den grabben borde bli ståuppkomiker!



Jewels from the sea


In trouble

Och så kom dagen då min syster kom till Portoroz med vår brors kompisar. Helt sjukt rolig dag! Speciellt en mening som jag aldrig kommer att glömma. Vid midnatt satt vi fortfarande på stranden och pratade om en slovensk sångare som en utav kompisarna inte tål. När vi ville få reda på exakt varför han hatar honom fick vi svaret att han inte visste. Och när vi frågade om han verkligen hatar honom satt han tyst en liten stund och grubblade innan han till slut fick ur sig:
Eh...jag hatar honom inte...jag vill bara mörda honom!
Hahah, legendary!



Och som vanligt fick jag agera fotograf! ;)
Människorna på bilden vid den berömda tjuren i Portoroz:
Blaž, Alex (min syster), Mojca och Gregor. Coolt gäng eller vad? ;)

When you talk like that


The X-men: First class

En kväll åkte min kusin Gregor, Jan och jag till shoppingstället Planet Tus i Koper och gick på bio.
X-men: First Class. Den var så bra! Bästa X-men filmen hittills. Och James McAvoy?? 
Freakin´superb! As always!


More than a feeling


There´s good in all of us


It was never an option

Hejsan!
Nu är jag tillbaka från två veckors underbar semester nere i Portoroz :) Damn, vad jag vill tillbaka. Vi som kommer från denna del av Slovenien är nog världens lyckligaste :)
Jag låter fotografierna tala för sig själva.

It´s like a work of art that never gets to see the light

Haha, nytt körkort fram till år 2065! :)
Har världens bästa läkare som jag träffade för första gången idag och som efter tio minuter berättade allt om sin stora kärlek från Sverige när hon var 18 år men som hon senare aldrig såg igen så hon gjorde det enda rätta och gifte sig med förste bäste man hon träffade...Hahah, vad roligt det var att lyssna på henne :)
Vi kom överens om att jag ska hjälpa henne med en engelsk presentation i helgen när vi ändå båda två befinner oss nere vid kusten. Några läkare från utlandet kommer till Ljubljana och min läkare ska hålla en presentation ang något viktigt på engelska. Så jag ska bara titta igenom presentationen att allt stämmer och sedan lyssna på hennes uttal. 

Efter läkarbesöket där både läkaren och en sjuksköterskan undersökte precis allt som går att undersöka tog jag bussen till andra sidan av stan för att förnya körkortet.
När jag kom fram till receptionen satt en taskig, uttråkad och jobbig kärring som bara letade efter folk att mucka gräl med. Jag frågade snällt vart jag skulle för att förnya körkoretet och hon svarade med:
Varför det? Har du varit med om en olycka? Var det du som orsakade den? Blev du tagen av polisen?
Jag tittade runt som i "kom-och-rädda-mig-någon-från-denna-galning" innan jag svarade med: va...nej...
Och hon kontrar med: somnade du bakom ratten? var det alkohol? var det droger?
När vi hade kommit fram till slutsatsen att hennes idotiska fantasier verkligen bara var fantasier blev jag visad till ett väntrum (likt ett rymdskepp).

Nu är i alla fall körkortet fixat, dvs när jag får hem det på posten :)
Ska strax iväg för att äta en sen lunch i centrum med min syster. Ikväll ska jag packa eftersom jag ska ner till kusten i några dagar.
Där ska jag som sagt granska den engelska presentationen och träffa en kompis som jag känt ett bra tag i Ljubljana men som det nyligen visade sig, bor vi inte alls långt ifrån varandra i Portoroz. Världen är bra liten!
Min tid vid kusten ska jag också utnyttja till max med min kamera ;) + en massa andra saker ska hinnas med också!





Someone like you

Den här låten är så otroligt vacker. Jag tror inte den lämnar någon oberörd!
Och Adele har ju ett sannslöst mysigt hem :)

Give it up already

Oh, suck. Den här förnya-ditt-körkort-karusellen tar verkligen på krafterna.
Och för att göra det hela ännu värre. När jag tar med mig solglasögonen istället för paraplyet börjar det söpregna tio minuter efter att jag lämnat lägenheten. Men om jag tar med mig paraply istället för solglasögon, ja då är det väl självklart att alla grå moln försvinner och himlen blir klarblå på fem sekunder.
Idag tänkte jag vara lite smart och bestämde mig för att lämna kvar både paraply och solglasögon hemma. Hypotesen: inget regn och inget starkt solsken. Fel! Väldigt fel!
Plötsligt börjar det ösregna i en halvtimme så det enda man kunde göra var att stå under något tak (här hjälpte inget paraply märkte jag, en stackars sates paraply flög iväg och drog nästan med honom över gatan).
Efter regnet öppnade sig himlen och alla moln var helt plötsligt puts väck...och ersattes av ett sådant starkt solsken att jag nu fortfarande har så hemskt ont i huvudet av allt kisande...suck!
Inget flow här inte...


Dagens snabb-frukost innan det var dags att skynda från ena sidan av stan till den andra...fyra gånger!

Who says you´re not perfect

Det är så många saker jag skulle vilja berätta men vill inte att den här bloggen blir alltför personlig, för vissa saker måste man behålla för sig själv, right? Just nu är det så många känslor som snurrar runt i kroppen och så många tankar som flyger runt i huvudet. Jag känner att jag snart kommer att explodera!
Men detta är inget nytt, varenda gång jag åker tillbaka till Sverige från Slovenien blir jag sådan. Några veckor innan avresa kickar det igång. Jag kan inte förklara det på ett bra sätt (och utan att verka vara jordklotets psycho #1 för den delen).
Adrenalinkickar, depression, glädje, sorg, förväntan, nervositet...allt på en gång! Am I making any sense whatsoever?
Utan att bli allför filosofisk så kan jag bara säga att en sak hände i förra veckan som jag inte kan sluta tänka på och för var dag vet jag att jag är exakt en dag längre ifrån den händelsen och frågan är om jag någonsin kommer att vara med om det igen...det jag pratar om är ett samtal med en kompis utanför universitetet som satte djupa spår. Det fick mig att tänka och ända sedan dess har jag inte kunnat sluta tänka på det!
Det låter skitskumt, och jag vet att ni alla stör er på att jag håller er på sträckbänken såhär men jag vill som sagt inte avslöja för mycket...
Och då är ju nästa fråga: varför i hela friden skrev jag det här till att börja med, kunde jag inte hållit allt för mig själv?
Precis som den pinsamma och omogna incidenten så kommer jag att dela med mig av den här senaste händelsen också...when the time is right!


Did some shopping today :) 

You have every right to a beautiful life


Dessa pirater igen...

Min kompis Petra och jag var och kollade på nyaste Piates filmen på Kolosej för ett tag sedan. Jättebra var dem, kanske t.o.m bäst hittills.
Vi började med lite shopping på City Park, åt på McDonald´s och avslutade som sagt dagen med bio. En riktig fjortisdag...sedan att vi råkade vara omringade av fjortisar hela dagen är en annan historia, hahaha!


Day by day

Far verkligen daligt samvete for att jag inte kan publicera nagot pa bloggen, men vad gor man nar internet inte fungerar + att man har en miljon saker att gora fran morgon till kvall.

Vad jag kan beratta for er ar att jag de senaste veckorna utover att plugga har:
* atit pa Thai Inn intill intill universitetet nastan varje dag med en rad olika kompisar. Matratten var dock alltid densamma (ris med paprika, lok och jumborakor).
* inte tagit med mig paraply en enda gang aven om det varit morkt och gratt ute, vilket nastan varje kvall resulterat i att jag fatt sta framfor universitetet och vantat pa att det slutat regna. Tur i oturen var att jag alltid hade "trevligt" sallskap ;)
* inte druckit en enda Coca Cola Zero aven om jag fatt mordiska blickar av tjejerna och killarna som delar ut dem pa stan (och framfor universitetet) nar jag inte ville ta emot colan. Forst var det vanlig cola, nu ar det zero. Ok, vi fattar (antligen!) att Coca Cola fyller 125 ar.
* har bara varit pa Solist (min favoritbar) en enda gang!
* gjort en sadan dum, pinsam, skrattretande, sorglig och omogen sak att jag fortfarande nu efter mer an en hel vecka inte kan forsta att jag verkligen gjorde det! Lugn, ingenting allvarligt, bara en valdigt ouppfostrad grej... Och den grejen var sa anti-jag att den helt och hallet rubbade mig ur balans!! Nastan allt jag gor nu stammer inte alls overens med min personlighet...vilket jag fatt hora kan vara en positiv sak! Nu ar ni allt nyfikna va? ;)
* har abstinensbesvar for att jag snart maste tillbaka till Sverige och ar bombsaker pa att allting och alla (och da menar jag precis allting och alla!) kommer att forandras nar jag kommer tillbaka till Slovenien i host. Ingenting kommer att vara som det var, folk kommer forsvinna ut i varlden...ingenting kommer att forbi lika bra och underbart som det varit nu i var...nar jag aker till Sverige ar "det over"! 
* fatt nagon eller nagot att oppna min ogon. Vet inte vem, hur och varfor. Det enda jag vet ar nar: en fredag, klockan 11.00 nar vi slutade lite tidigare och jag gick och satte mig utanfor en de storsta forelasningssalarna och kikade in. Da och dar slog det mig. Ni vet frasen "it took my breath away"? Precis sa kandes det!
* ar fortfarande forkyld, dock bara lite slem kvar i halsen...

Ja, som jag namnt tidigare i inlagget. Jag ar verkligen inte som jag brukar vara. Jag har insett att jag vill ha saker som jag tidigare inte ens funderat over. Jag ar saker pa att ingenting kommer att vara som det var, att allt bara kommer att forandras till det negativa (vilket lika val kan forandras till det positiva!). Jag har borjat fundera pa livet och dess mening, varfor vi finns, vad som forvantas av oss, hur kort tid vi verkligen existerar... 
Hur saker man inte uppskattat forsvunnit och nar de val gjort det sa vill man inget annat an att fa tillbaka dem.
Jag vet, ni kanske inte forstar vad det ar jag svamlar om, men for mig ar det viktigt!

Det kan vara det daliga vadret, det kan vara att jag snart ska tillbaka till Sverige och kommer att sakna allt och alla har i Slovenien, det kan vara att jag ar sa super-stressad just nu eller sa kanske anledningen helt enkelt ar att jag haller pa att forandras...
Men hur det an ar sa kvarstar ett faktum: Livet ar harligt!

Ha en fortsatt bra dag.

RSS 2.0