Day by day
Far verkligen daligt samvete for att jag inte kan publicera nagot pa bloggen, men vad gor man nar internet inte fungerar + att man har en miljon saker att gora fran morgon till kvall.
Vad jag kan beratta for er ar att jag de senaste veckorna utover att plugga har:
* atit pa Thai Inn intill intill universitetet nastan varje dag med en rad olika kompisar. Matratten var dock alltid densamma (ris med paprika, lok och jumborakor).
* inte tagit med mig paraply en enda gang aven om det varit morkt och gratt ute, vilket nastan varje kvall resulterat i att jag fatt sta framfor universitetet och vantat pa att det slutat regna. Tur i oturen var att jag alltid hade "trevligt" sallskap ;)
* inte druckit en enda Coca Cola Zero aven om jag fatt mordiska blickar av tjejerna och killarna som delar ut dem pa stan (och framfor universitetet) nar jag inte ville ta emot colan. Forst var det vanlig cola, nu ar det zero. Ok, vi fattar (antligen!) att Coca Cola fyller 125 ar.
* har bara varit pa Solist (min favoritbar) en enda gang!
* gjort en sadan dum, pinsam, skrattretande, sorglig och omogen sak att jag fortfarande nu efter mer an en hel vecka inte kan forsta att jag verkligen gjorde det! Lugn, ingenting allvarligt, bara en valdigt ouppfostrad grej... Och den grejen var sa anti-jag att den helt och hallet rubbade mig ur balans!! Nastan allt jag gor nu stammer inte alls overens med min personlighet...vilket jag fatt hora kan vara en positiv sak! Nu ar ni allt nyfikna va? ;)
* har abstinensbesvar for att jag snart maste tillbaka till Sverige och ar bombsaker pa att allting och alla (och da menar jag precis allting och alla!) kommer att forandras nar jag kommer tillbaka till Slovenien i host. Ingenting kommer att vara som det var, folk kommer forsvinna ut i varlden...ingenting kommer att forbi lika bra och underbart som det varit nu i var...nar jag aker till Sverige ar "det over"!
* fatt nagon eller nagot att oppna min ogon. Vet inte vem, hur och varfor. Det enda jag vet ar nar: en fredag, klockan 11.00 nar vi slutade lite tidigare och jag gick och satte mig utanfor en de storsta forelasningssalarna och kikade in. Da och dar slog det mig. Ni vet frasen "it took my breath away"? Precis sa kandes det!
* ar fortfarande forkyld, dock bara lite slem kvar i halsen...
Ja, som jag namnt tidigare i inlagget. Jag ar verkligen inte som jag brukar vara. Jag har insett att jag vill ha saker som jag tidigare inte ens funderat over. Jag ar saker pa att ingenting kommer att vara som det var, att allt bara kommer att forandras till det negativa (vilket lika val kan forandras till det positiva!). Jag har borjat fundera pa livet och dess mening, varfor vi finns, vad som forvantas av oss, hur kort tid vi verkligen existerar...
Hur saker man inte uppskattat forsvunnit och nar de val gjort det sa vill man inget annat an att fa tillbaka dem.
Jag vet, ni kanske inte forstar vad det ar jag svamlar om, men for mig ar det viktigt!
Det kan vara det daliga vadret, det kan vara att jag snart ska tillbaka till Sverige och kommer att sakna allt och alla har i Slovenien, det kan vara att jag ar sa super-stressad just nu eller sa kanske anledningen helt enkelt ar att jag haller pa att forandras...
Men hur det an ar sa kvarstar ett faktum: Livet ar harligt!
Ha en fortsatt bra dag.
Vad jag kan beratta for er ar att jag de senaste veckorna utover att plugga har:
* atit pa Thai Inn intill intill universitetet nastan varje dag med en rad olika kompisar. Matratten var dock alltid densamma (ris med paprika, lok och jumborakor).
* inte tagit med mig paraply en enda gang aven om det varit morkt och gratt ute, vilket nastan varje kvall resulterat i att jag fatt sta framfor universitetet och vantat pa att det slutat regna. Tur i oturen var att jag alltid hade "trevligt" sallskap ;)
* inte druckit en enda Coca Cola Zero aven om jag fatt mordiska blickar av tjejerna och killarna som delar ut dem pa stan (och framfor universitetet) nar jag inte ville ta emot colan. Forst var det vanlig cola, nu ar det zero. Ok, vi fattar (antligen!) att Coca Cola fyller 125 ar.
* har bara varit pa Solist (min favoritbar) en enda gang!
* gjort en sadan dum, pinsam, skrattretande, sorglig och omogen sak att jag fortfarande nu efter mer an en hel vecka inte kan forsta att jag verkligen gjorde det! Lugn, ingenting allvarligt, bara en valdigt ouppfostrad grej... Och den grejen var sa anti-jag att den helt och hallet rubbade mig ur balans!! Nastan allt jag gor nu stammer inte alls overens med min personlighet...vilket jag fatt hora kan vara en positiv sak! Nu ar ni allt nyfikna va? ;)
* har abstinensbesvar for att jag snart maste tillbaka till Sverige och ar bombsaker pa att allting och alla (och da menar jag precis allting och alla!) kommer att forandras nar jag kommer tillbaka till Slovenien i host. Ingenting kommer att vara som det var, folk kommer forsvinna ut i varlden...ingenting kommer att forbi lika bra och underbart som det varit nu i var...nar jag aker till Sverige ar "det over"!
* fatt nagon eller nagot att oppna min ogon. Vet inte vem, hur och varfor. Det enda jag vet ar nar: en fredag, klockan 11.00 nar vi slutade lite tidigare och jag gick och satte mig utanfor en de storsta forelasningssalarna och kikade in. Da och dar slog det mig. Ni vet frasen "it took my breath away"? Precis sa kandes det!
* ar fortfarande forkyld, dock bara lite slem kvar i halsen...
Ja, som jag namnt tidigare i inlagget. Jag ar verkligen inte som jag brukar vara. Jag har insett att jag vill ha saker som jag tidigare inte ens funderat over. Jag ar saker pa att ingenting kommer att vara som det var, att allt bara kommer att forandras till det negativa (vilket lika val kan forandras till det positiva!). Jag har borjat fundera pa livet och dess mening, varfor vi finns, vad som forvantas av oss, hur kort tid vi verkligen existerar...
Hur saker man inte uppskattat forsvunnit och nar de val gjort det sa vill man inget annat an att fa tillbaka dem.
Jag vet, ni kanske inte forstar vad det ar jag svamlar om, men for mig ar det viktigt!
Det kan vara det daliga vadret, det kan vara att jag snart ska tillbaka till Sverige och kommer att sakna allt och alla har i Slovenien, det kan vara att jag ar sa super-stressad just nu eller sa kanske anledningen helt enkelt ar att jag haller pa att forandras...
Men hur det an ar sa kvarstar ett faktum: Livet ar harligt!
Ha en fortsatt bra dag.
Lovely words
Trackback
