rosyred

Det är så många saker jag skulle vilja berätta men vill inte att den här bloggen blir alltför personlig, för vissa saker måste man behålla för sig själv, right? Just nu är det så många känslor som snurrar runt i kroppen och så många tankar som flyger runt i huvudet. Jag känner att jag snart kommer att explodera!
Men detta är inget nytt, varenda gång jag åker tillbaka till Sverige från Slovenien blir jag sådan. Några veckor innan avresa kickar det igång. Jag kan inte förklara det på ett bra sätt (och utan att verka vara jordklotets psycho #1 för den delen).
Adrenalinkickar, depression, glädje, sorg, förväntan, nervositet...allt på en gång! Am I making any sense whatsoever?
Utan att bli allför filosofisk så kan jag bara säga att en sak hände i förra veckan som jag inte kan sluta tänka på och för var dag vet jag att jag är exakt en dag längre ifrån den händelsen och frågan är om jag någonsin kommer att vara med om det igen...det jag pratar om är ett samtal med en kompis utanför universitetet som satte djupa spår. Det fick mig att tänka och ända sedan dess har jag inte kunnat sluta tänka på det!
Det låter skitskumt, och jag vet att ni alla stör er på att jag håller er på sträckbänken såhär men jag vill som sagt inte avslöja för mycket...
Och då är ju nästa fråga: varför i hela friden skrev jag det här till att börja med, kunde jag inte hållit allt för mig själv?
Precis som den pinsamma och omogna incidenten så kommer jag att dela med mig av den här senaste händelsen också...when the time is right!


Did some shopping today :)