Web Toolbar by Wibiya rosyred -

You can make a wish...or you could make it happen...

Hoppas ni har en bra dag? :)
Idag lovade meterologerna strålande solsken och uppemot +15...men verkligheten är en annan. Det är mulet och stormblåser så jag undrar verkligen om huset står kvar fram till kvällen!!

Har suttit större delen av förmiddagen med att bläddra igenom alla Norwich fotografier. Minnen!!
Skulle verkligen vilja åka tillbaka dit för en längre tid och hälsa på alla på jobbet, kanske t.o.m jobba igen någon gång ;) Norwich har verkligen satt sina spår :)

Nu ska jag sätta på mig uniformen och jobba fram till 21.00. Det känns ganska skönt att gå och jobba idag.
Ibland om man jobbar för mycket känns det som om hela livet bara kretsar kring tider, hålla reda på när man börjar, längta tills man slutar och kan komma hem och slänga sig i soffan och göra absolut ingenting etc.

Jag har alltid tyckt det varit kul att jobba (vad jag än gjort hittills) och klagar inte om jag jobbar många timmar per dag eller flera dagar i sträck.
För tre somrar sedan jobbade jag i 13 dagar i sträck, 9 timmar per dag. Det kändes både i kropp och knopp när jag väl blev ledig i tre dagar efter. Första dagen var jag helt borta och gick omkring som en zombie, sedan blev det bättre ;) Och efter den tredje lediga dagen var jag redo att återvända till jobbet!
Det blev ett litet missförstånd, egentligen skulle jag varit ledig två dagar mitt i 13-dagars perioden men sedan hoppade jag in för det behövdes vikarier och mina chefer visste inte om att jag redan jobbade såpass mycket.
Det var tufft, men desto roligare blev det när lönen kom i slutet av månaden...

Jaha, slut filosoferat! Jobbet kallar.
Vi hörs :)



Förresten, kom och tänka på en sak när jag hörde Single Ladies på radion tidigare idag.
Under sommaren tittade min syster och jag (våra föräldrar var fortfarande utomlands på semester och vår bror hade redan åkt tillbaka till Slovenien) på Dansfeber. Det hela var en klockren flopp men det fanns vissa stjärnor bland dessa! Som Nassim al Fakir och hans tolkning av Single Ladies.
Min syster och jag satt i soffan och lät en hink Ben & Jerry´s vandra mellan oss och tyckte så synd om honom. Inte för att hans framträdande var dåligt, tvärtemot! Han var GRYM!

Men han hade Beyonce´s svarta kroppsstrumpa, högklackade skor (som han knappt kunde gå i till och från scenen, men dansa med dem kunde han däremot :), långt hår, så mycket brunkärm så det såg mer ut som skokräm i ansiktet, för att inte tala om mascara, eyeliner, ögonskugga etc och så hans i vanliga fall ganska charmerande glugg mellan framtänderna var pricken över iet
När han hade avslutat sitt framträdande och ställde sig tillsammans med programledaren framför juryn kunde ingen sluta skratta. Publikens skratt dränkte alla mikrofoner, programledaren visste inte riktigt hur hon skulle reagera eller vart hon skulle titta för såfort hon bara kastade en blick på Nassim fick hon en skrattattack. Och jurymedlemmarna kunde inte få ur sig ett enda ord utan att kasta sig över bordet och "skrattgråta".
Och det värsta (eller kanske det roligaste?) var att Nassim inte förstod VARFÖR alla skrattade. Han bara tittade förbryllat på alla omkring sig och fattade nada!!
Min syster och jag trodde vi skulle "skrattdö" på fläcken!

Lovely words

Some lovely words:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0