rosyred

---

Kan verkligen inte förstå att det redan gått 10 år sedan elfte september!
Själv var jag i New York 2008 och jag kommer fortfarande ihåg hur oerhört jobbigt det var att stå intill Ground Zero och titta ner i hålet! Folk stod runt omkring och snyftade tyst för sig själva. Minnesplattorna påminnde oss om hur många oskyldiga människor som omkom den där fruktansvärda dagen. Även för mig som inte hade några kompisar eller släktingar som befann sig i New York just då eller ens själv var där den där avskyvärda dagen hade inte långt till tårarna, den platsen väcker så många starka och obehagliga känslor! :(

Kommer ihåg dagen som igår. Jag kom hem från skolan, mina syskon hade inte kommit hem än och mina föräldrar var någonstans ute i samhället. Jag la ifrån mig alla skolböcker på skrivbordet och tänkte glatt att; yes, nu är det onsdag och det betyder en timmes voxpop innan läxdags (voxpop var ett musikprogram där musikvideos och nya låtar tävlade mot varandra).
Tog mig ett äpple och satte mig i soffan. Det var fem minuter kvar till programmet skulle börja och jag bläddrar lite mellan kanalerna. Det var nyheter på alla! Först visste jag inte riktigt vad som hade hänt (jag var ju fortfarande väldigt ung och omogen ;). Någon programledare och en expert mittemot pratade om någon flygolycka i USA.
Sedan visade de där de fasansfulla bilderna när flygplanet flyger rakt in i det första tornet.
Vid den tidpunkten var det fortfarande oklart om det var en flygolycka eller ett terrordåd. I nästa sekund flyger det andra planet in i den andra Twin Tower tornet. Då var det glasklart: ett terrordåd rakt i hjärtat av världsmakten!
Jag tror att jag satt i timmar och tittade på nyheterna på alla möjliga kanaler, på alla möjliga språk.
När de började visa människorna som med viftande armar hoppade ut från fönstren och dök ner mot sin död, då blev det för mycket för mig... :(
Jag kommer fortfarande ihåg den dagen, precis vad jag gjorde, vad jag åt, vad jag hade på mig, hur jag reagerade! :(

Fortfarande idag, tom nu när jag skriver detta har jag en klump i halsen.
När vi tittade ut mot New York skyline för tre år sedan och såg tomrummet där Twin Towers skulle befunnit sig gick det en rysning genom hela kroppen.
Jag tror det blir speciellt jobbigt när man varit i New York och verkligen förälskat sig i staden (som jag gjorde!), man blir ledsen och arg för att något sådant kan hända i en sådan underbar stad som New York.
Världens bästa plats på jorden!
New York in my Heart

För att inte tala om alla de människor som bor i New York, eller har någon som de förlorade i 11/9. Om jag känner så starkt, vad måste alla de känna och gå igenom, vilken smärta de måste handskas med dagligen?! :(
Visst läker sår, men det blir alltid ett ärr kvar.
Jag tände faktiskt ett ljus idag för alla människor som dog, för staden New York, för vår kamp mot terrorismen!
Jag önskar att vi i framtiden kommer att leva i en värld, där sådana saker som 9/11 och terrordådet i Norge aldrig får lov att hända!
För våra barns skull. För våra barnbarns skull. För våra barnbarnbarns skull!

And just so you know so har de här fotografierna scannats från förstoringar på papper till digital form, överförts från DVD-skiva till min ZEN-player och som idag överförts till dator nr 1, vidare till min notebook och slutligen till dator nr 2.
Krångligt??
Allt på grund av den enkla anledningen att min DVD-skiva med allt från New York befinner sig i Ljubljana, i någon hylla där borta. Hade bara de här bilderna på ZEN-en och dessutom var de redan i ett ganska taskigt skick eftersom jag scannat och överför dem en massa.

Kort och gott, ha förståelse med att det inte är toppkvalitet på fotografierna!