Web Toolbar by Wibiya rosyred -

"Our duty is to be useful, not according to our desires but according to our powers."


Kära hjärtanes
vad slut jag är både i kroppen och knoppen! Haha, ett x-antal minus poäng från alla "coola" människor där ute i världen för mina två första ord i det här inlägget! :)
Klockan 11.00 var jag totalt borta, kände mig som en zombie, inte för att jag vet exakt hur de känner sig men de måste befinna sig i ungefär samma tillstånd som jag gjorde idag på förmiddagen.
När jag skulle signera en medcinlista såg jag dubbelt, helt tom på energi!
Gick raka vägen till köket och hällde i mig en stor kopp svart kaffe. Den hade verkligen den önskade effekten, kände mig med ens pigg och full av energi, så fram till 16.00 gick det som en dans på röda rosor.
Jag slutade med kaffe för ett litet tag sedan eftersom jag mådde väldigt illa av det... men det verkar som om kroppen behöver det för att vakna på riktigt! Shit, what have I done?! Blivit beroende av koffein!

När jag kom hem åkte mamma och jag raka vägen till livsmedelsaffären för att köpa en vagn fullastad med mat. Vi var där inne i lite mer än en timme! Jag hade faktiskt god lust att lägga mig i matvagnen och somna bland all avokado, tomater och brödlimpor!
Nu påstår jag absolut inte att mitt jobb är mer påfrestande än andras, men för oss är det extra viktigt att ha allt under kontroll och ha huvudet med hela tiden eftersom vi har att göra med mediciner och livs levande människor... och ett sjuhelvetes tjat om diverse saker hit och dit. Alla vet att vårdtagare alltid tror att det vet bäst (vilket de inte alla gånger gör!) och det går åt så mycket energi och tid att försöka övertyga dem om vad som egentligen är rätt.
Det är helt klart ett väldigt mentalt påfrestande jobb och därför är hjärnan = gegga när man väl kommer hem efter en lång dag på jobbet! Men jag klagar då inte! :)

För ganska ofta har vi väldigt roligt, som idag vid lunchen när vi var så mentalt trötta att jag och två andra låtsates att vi var förbannade på varandra bara för att se hur resten av personalen reagerade. Vårt lilla experiment gick väl inte så bra eftersom vi nästan låg på golvet och grät av skratt hela tiden. Så sa en av dessa två "lågstadiebarn" (jag var den tredje då) att hon skulle följa med mig till Ljubljana och ta hand om mig och jag kontrade med att jag skulle skicka henne till Sibirien där flyget tillbaka till Sverige bara går en enda gång om året.
Och det var såååå roligt alltså (nu är jag lite ironisk), speciellt eftersom en anhörig till en av vårdtagarna kom till matsalen just då och frågade lite pafft om vi hade "roliga veckan" på gång! Det kan du sätta dig upp på att vi hade! :D
Monika och Phen, you guys rock! ;)
Nänä, det där var verkligen en klockren sandlåda-nivå på oss tre!
Imorgon börjar jag vid 07.00 igen. Ser verkligen fram emot det...




Higher - The Saturdays

Lovely words

Some lovely words:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0