rosyred

Min kompis Petra och jag var och kollade på nyaste Piates filmen på Kolosej för ett tag sedan. Jättebra var dem, kanske t.o.m bäst hittills.
Vi började med lite shopping på City Park, åt på McDonald´s och avslutade som sagt dagen med bio. En riktig fjortisdag...sedan att vi råkade vara omringade av fjortisar hela dagen är en annan historia, hahaha!

Jag ar ledsen, men internet fungerar inte och om sanningen ska fram inte jag heller! Ar fortfarande forkyld som satan, har en miljon saker jag maste gora och inget roligt som hander i mitt liv just nu...eller jag har ju nagra roliga saker som jag vill dela med mig av till er med det far vanta, ok?
Sa fort internet skarp till sig bombar jag bloggen med inlagg och fotografier! Sounds good??
Ha det bra sa lange!

Började dagen (fredag) med en frukost på Le Petit Café med min syster och hennes två kompisar, som btw är en av de coolaste människorna jag känner. Hahah… Blev bara en kopp grönt te med citron och honung för min del eftersom jag fick lämna sällskapet efter en halvtimme och bege mig till universitet som ligger endast fem minuters gångavstånd från det franska favorit caféet.

Föreläsningen med den kroatiska professorn som föreläste om översättningsprocessen från slaviska språk till svenska och tvärtom var jätteintressant. Jag fick agera ”bekräftare” dvs bekräfta varje gång professorn undrade om det verkligen är så eller om man säger så i Sverige. Som sagt, hur intressant som helst och man fick jättemånga små tips ang. översättningar som man annars inte hade en tanke på. Jag hade så många frågor som jag ville ställa efter förläsningen but we ran out of time, så det blev ingen frågestund efter. Så jag funderar på att skriva ett mail till henne :) 

Efter föreläsningen tänkte jag åka hem men på busshållsplatsen upptäckte jag att centrum var stängt för trafik och därför åkte även min buss en annan väg och inte förbi universitetet som det vanligtvis gör. Vad gör Viktoria? Hoppade på nr.11 istället, stannar ju vid samma stopp som nr. 6 alldeles i närheten av lägenheten. Men efter att ha åkt i några minuter och när bussen svängde till vänster istället för höger kom jag på att jag glömt att kolla bussens slutdestination som står längst upp på bussen tillsammans med bussnumret. Hoppsan! Jaja, jag åkte i alla fall åt motsatt håll. Tittade på klockan, kom på att jag faktiskt var ledig hela resterande dag så jag satte mig längst bak och njöt av att solen ”stekte” mitt ansikte. Jag har aldrig åkt så långt med buss nr.11 (eftersom jag för det mesta rör mig i centrum blir alla mina bussfärder ganska korta). Vi åkte ut ur centrum, längre och längre tills vi kom till några bondgårdar och sedan lite mindre byar. Åkte i ca 45 minuter (med alla stopp inkluderat) innan vi nådde slutdestinationen. Det enda jag kunde tänka på var ”var fan är jag någonstans??” Hoppade av och stegade direkt in i en mataffär, köpte vatten och stegade ut till busshållsplatsen igen. Bussen kom efter tre minuter och samma chaufför som tittade lite roat på mig satt bakom ratten.
Jag försökte bete mig som om att åka buss i 45 minuter från centrum där det finns en affär runt varje hörn till utkanten av huvudstaden för att köpa en flaska vatten var det normalaste man kan göra!
Efter ännu 45 minuter började vi närma oss Ljubljana igen och här kommer vi till anledningen till varför centrum var stängt för trafik i några timmar. De slovenska gymnasieeleverna tog studenten (det kallas inte för student, utan för ”maturirati” och påminner inte på något sätt om svenska studenten, men bara så ni får en uppfattning om att deras ”matura” är ungefär så stort som vår student. En miljon gapskrikande fjortisar marscherar in i ”min buss”. En kvart innan mitt stopp sätter någon på ”Popular” med Eric Saade och alla tjejer sjunger med, om och om igen! Och sedan börjar de kommentera honom på ett sådant sätt att det blev pinsamt för alla oss andra ”vuxna” på bussen.

När jag kom hem, bytte jag bara snabbt om (hade alldeles för mycket kläder) och gick för att handla inför helgen.  Puh, dagen kunde inte blir mer ”intense” trodde jag. Fel! När jag stod i kassan bakom cirka tio killar och män kom en urgullig tant med chockrosa klänning och hårdpermanentat grått hår, enorma och tjocka glasögon som fick hennes ögon att se tio gånger större ut och chocklila ögonskugga och matchande läppstift och ställde sig bakom mig. Sedan helt plötsligt går hon fram till var och en utav dessa män och killar framför oss och granskar vad de har i sina korgar. När hon är färdig med sina inspektioner kommer hon tillbaka och lutar sig mot mig och viskar konspiratoriskt (hon gapade, men hon trodde att hon viskade) saker som: ”precis vad jag trodde, varenda en av de här framför oss har bara en eller två saker”, ”det syns vem som håller ordning och reda i hushållet”, ”det är tur att vi kvinnor finns för annars hade alla män dött av svält”, ”ja, jag säger då det, män är helt oansvariga” och ”gift dig aldrig för då blir den enda uppgift här i världen att mata din man”. Jag kunde inte hålla mig för skratt, speciellt när männen och killarna framför oss började vända sig om och blänga på tanten. En av dem, en fotbollsspelare (i alla fall tror jag att han var det eftersom han hade en välkänd slovensk fotbollslogga på träningskläderna) tittade på tanten hela tiden hon pratade och kunde inte hålla sig för skratt han heller. Några gånger tittade han på mig och skakade på huvudet som i ”vilka dårar det finns i den här världen”. Haha, fan vad roligt alltihopa var!

Hemma slängde jag popcorn i mikron och tittade på Dorian Gray. Lika bra varje gång. Och så var äntligen den här långa dagen slut!

Så mycket att berätta, så lite tid. Får sammanfatta allt så gott det går. Var på universitetet från 14.00 till 19.00 igår och direkt efter sista svenska lektionen var Petra och jag så hungriga att vi attackerade första bästa restaurang, som turligt nog var Parma. Världens godaste sallader. Beställde grönsallad med rökt parmaskinka, soltorkade tomater, färska champinjoner, youghurt-dressing och en massa annat som jag tyvärr inte ens kommer ihåg just nu. Namnet på salladen var ”Kärlekens dag”. Helt klart bästa salladen jag ätit i mitt liv. Givetvis var det ständigt återkommande samtalsämnet under kvällen oerhört underhållande… lite interna skämt och så vidare.

Idag mötte jag upp Petra vid 13.00 och vi gick till bokhandeln på jakt efter böcker med cupcakes, en dag ska vi baka cupcakes och dekorera dem med alla sorters färger, strössel, marsipanblommor och djur, frukt och bär… you name it! Vid 13.30 hade jag bestämt fika med Polona, så vi gick till Café Zvezda (café stjärna) mitt i centrum. Fick en påse med en massa fint av Polona, älskar minispegel från Paris (hon firade nämligen nyår i Paris). Tack för presenterna Polona, älskar varenda sak men minispegeln från Paris tar ändå priset! Helt underbar! Tusen tack!

Vid 15.30 mötte jag upp min syster och vi gick till Da Bu Da mitt i centrum för lite asiatisk mat. Kokossoppa med svamp och kyckling samt tunndeg fylld med knapriga grönsaker. Så gott att det inte finns ord för att beskriva dessa smaker. Da Bu Da är en av mina favoriter här i Ljubljana, jättemysig inredning, gudomlig mat… och jag älskar helt enkelt deras menyer, vid varje rätt finns nämligen en liten berättelse om själva rätten.
Jag har börjat med något nytt på restauranger, ett litet tips jag fick för inte så länge sedan. Istället för att beställa en huvudrätt (där de oftast serveras alldeles för mycket mat) beställer jag numera bara några förrätter och ju hungrigare jag är desto mer förrätter. Perfekt! I Barcelona åt vi jättemycket tapas varje dag och det är verkligen det perfekta sättet att prova på olika smaker utan att för den delen bli proppmätt. Man tar lite av varje, varierar smaker och blir mätt på ett ”skönt” sätt.

För övrigt så har jag lyssnat och tittat på Blues framträdande på Eurovision Song Contest hela förmiddagen och… oh, vad bra de var! Ju fler gånger man lyssnar desto bättre blir de! Varför vann de inte?? Min första reaktion när jag såg dem i lördags var katastrof. Men nu när allt sjunkit in (jag är dock fortfarande arg för att Azerbadjan vann och Italien slog Sverige med två fjuttiga poäng!) så var det faktiskt inte så katastrofalt trots allt!

Gomorron på er. Har precis avnjutit en underbar frukost på en av mina favoriter här i Ljubljana, Le Petit Café tillsammans med Petra. En äkta English breakfast. Nu är jag hemma en vända för att hämta svenska böckerna och sedan är jag på universitetet från 14.40 till 18.45. Så vi hörs igen imorgon eftermiddag. Måste packa när jag kommer hem ikväll också eftersom min syster och jag ska åka ner till kusten över helgen för en liten minisolsemester. Har vi tur (framför allt tur med tiden) ska vi försöka klämma in någon timme med tennis också någon dag. Och så är det ju final i Eurovision Song Contest på lördag. Håller fortfarande alla tummar och tår jag har för Blue. Trots detta har jag en oroande känsla av att det i slutskedet kan bli  Sverige som går vinnande ur den här striden…vet inte varför, som sagt är det bara en känsla jag har!

En sak som jag fullkomligt älskar är den nya frukostvarianten jag har börjat med. Naturell yoghurt och skivad banan tillsammans med solrosfrön och torkade lingon. Alltså vette fanken om inte detta slår naturell yoghurt med banan och valnötter med flera hästlängder??

Lovade mig själv att inte köpa någonting idag…eller rättare sagt jag var inte ute efter något speciellt och trodde bara att jag skulle vandra runt i butikerna och kolla läget lite och givetvis vara ett stöd för Petra som måste shoppa lite innan sin resa till Sverige.  När vi var inne på Humanic (en jätteläcker skoaffär med en jättesnygg inredning) hittade jag först ett par ”ballerinapumps” i ljusrosa. Klart jag skulle ha dem. Sedan tittade jag lite extra bland alla hyllor och vad hittar jag om inte ett par mörklila pumps för…hör och häpna…10 euro. Det var nära på att jag svimmade mitt i affären. Haffade ett butiksbiträde och frågade om jag verkligen såg rätt. Hon tittade lite förundrat på mig som i ”har du precis lärt dig att läsa och räkna eller?” och svarade att jajemän visst såg jag rätt. ”Verkligen” pep jag och kramade om skorna ännu hårdare. ”Verkligen” svarade hon och gav till ett litet ”den -här -bedårande -flicksnärtan -behöver -verkligen -lite -professionell -hjälp-skratt. Medan jag provade skorna (som förövrigt är som om de vore gjutna för mina fötter) sa jag till Petra. ”It would be a crime not to buy these shoes”. Hon kunde inget annat än hålla med mig, eller hon kanske inte hade något val eftersom jag befann mig i sjunde himlen och hon inte ville förstöra ”the moment when a human being and a pair of shoes find eachother”. Nämen, alltså sådan är jag inte! Jag är inte på långa vägar en shopaholic, tvärtemot kan man nog säga att jag smått, sådär lite lagom inte gillar (kanske till och med avskyr?) shopping. Don´t get me wrong, när man är ute efter en speciell sak eller bara vill fylla på sin garderob lite kan det vara roligt. Men att bara vandra runt från butik till butik som en herrelös hund och dregla över kläder, skor och allt annat är inte riktigt min stil. När Petra och jag lämnade shoppingcentret efter vårt sista stopp i djuraffären sa jag till henne att om jag skulle råna någon butik (vilket absolut inte ingår i mina planer, mitt samvete tillåter inte ens att jag plockar upp en  1 eurocent från gatan) så skulle jag råna djuraffären (kaniner, hamstrar, marsvin, sköldpaddor och möss). Vill inte ens gå in på hur killen som gick framför oss och hörde mig säga detta reagerade. Han måste allvarligt talat ha trott att jag just blivit utskriven från ett dårhus… och var troligtvis på väg raka vägen dit igen!

Nu ska jag kolla igenom och planera svenska uppgifterna för grupp I resp. grupp II. Jag är som sagt vikarie imorgon igen. Kul! Från 14.40 till 18.45. Vid 19.00 är min hjärna helt geggig, my brain goes all wowowowo and nobody can handle that.

Min syster och hennes kompisar har förfest hemma hos oss i lägenheten nu, de måste vara ett par tusen vid det här laget. Det är ett äkta amerikanskt house-party, folk bara kommer och kommer, människor jag aldrig sett förut och jag tror inte min syster känner dem heller…Nä, okej så allvarligt är det kanske inte. Mamma du kan andas ut! Så jag dricker Malibu-Cola, lyssnar på Jason Derulo, Britney, Lupa Fiasco m.fl på allra högsta volym och försöker att undvika att titta på epilepsi anfallen som ska föreställa dans i vårt vardagsrum och istället koncentrera mig på att skriva vidare på min novell och plugga lite. Som tur är håller den här lilla förfesten bara på i en timme så när väl alkis-flocken dragit vidare sa jag sätta på lite klassisk musik, plugga lite mer och avsluta den här långa dagen med att titta på en bra film.