Web Toolbar by Wibiya rosyred -

"belive you can and you´re halfway there"


Hey! Did you guys have a smashing weekend? ;)
I sure did, spend my weekend in Portoroz with my sister and grandparents :)
Very relaxing!


"At least I know what love is. Like clouds love the sky, ocean loves sand, winter loves snow, snow loves breeze, it's all connected. It's called unconditional love"


Had a great day today :) Wonderful weather eventhough it was bloody freezing. I can already smell the snow in the air. Not quite sure how I feel about that! Would be awesome with another month of autumn and beautiful, fresh and sunny days... but got to admit though, I´m really looking forward to Christmas.
I´m not in "my Christmas spirit" just yet, but I figure I´ll soon be :)

In the meantime I´ll be having some more days with views like these, remembering summer of 2011 and longing for the spring/summer 2012.
Who´s with me?? ;)




"The invariable mark of a dream is to see it come true"


Hey! I´m still alive. You might have noticed my blog pause over the weekend? Had a wryneck (torticollis)for  the entire Friday, Saturday and half of the Sunday. Couldn´t move my neck, couldn´t even eat because it hurt so much every time I swallowed.
But it´s all good now :)

And my wryneck wasn´t the only reason why I had a blog pause, sometimes I need to get away from everything that has to do with cyberspace and take a step back and look at my life, collect all my thoughts, take a "mental break" and breathe. Answer the question "who am I?" and then "jump back" into my life.
Does it make any sense??

Anyhow, I spent Sunday lying on my bed with pillows and blankets surrounding me and watching Camelot (again, I know). I watched all the ten episodes… from 12.00 to 00.00… I think I´m permanently cross eyed after this.
Honestly I don´t know what that was all about? The truth is that I really like Camelot, but I´ve never done something like this before… and I don´t think I will any time soon either… hahah :)


This is the wonderful view you´ll be able to see if you take a walk in the afternoon/evening from Portoroz to Piran, Slovenia. That´s me in the photo, taken by my sister.
The photo is not photoshoped!

Too much for me to say, I might scare you away

Eftersom jag inte hade fungerande internet under de två veckor jag befann mig hemma i Portoroz i början av juni, så kommer det lite flashbacks nu istället.
Mina dagar såg ut som fotografierna nedan visar och ni vet vad de säger: en bild säger mer än tusen ord.
Därför överlåter jag beskrivningen av mina dagar i Portoroz till fotografierna.


Dagen avslutades med "The Mentalist" :)


Let me take you to a secret place

De här två veckorna som jag var i Portoroz var helt galet underbara! När jag befinner mig i närheten av havet mår jag som allra bäst! Lugn, harmonisk, utvilad och lycklig.
Jag älskar Ljubljana och trivs vädigt bra i storstan men den slovenska kusten (Portoroz) har en speciell plats i mitt hjärta, kanske beror det på alla minnen från barndomen då vi spenderade varenda sommar (hela två månader) i Portoroz och alla roliga äventyr med mina syskon och kusiner i och utanför segelklubben.
Jag har på något sätt alltid känt att jag hör hemma vid kusten och trots att jag är född i Ljubljana och vuxit upp i Sverige känner jag mig som en Primorka (namnet på människor från landskapet i Sloveninen som heter Primorska och befinner sig vid det Adriatiska havet). Folk brukar alltid säga att det hörs (dialket) att jag är från kusten. 
Nä, det är konstigt, när jag befinner mig i Portoroz, när jag blickar ut över havet vet jag att jag är "hemma".


Lite fotografier från vår segelklubb J.K. Pirat. Så otroligt många minnen därifrån. När jag tänker på min uppväxt och allt jag gjorde under den tiden är det inte skolan i Sverige , fritidsintressen eller resorna som ploppar upp i huvudet först utan det är segelklubben ;)

There´s a countdown waiting...


Marine Breeze


Where dreams come true

Gregor och jag gick ner till vår segelklubb för lite bad och sol. Träffade Andrej som just avslutat sin surfträning för dagen och skrattattackerna kunde börja ;( Den grabben borde bli ståuppkomiker!



Jewels from the sea


In trouble

Och så kom dagen då min syster kom till Portoroz med vår brors kompisar. Helt sjukt rolig dag! Speciellt en mening som jag aldrig kommer att glömma. Vid midnatt satt vi fortfarande på stranden och pratade om en slovensk sångare som en utav kompisarna inte tål. När vi ville få reda på exakt varför han hatar honom fick vi svaret att han inte visste. Och när vi frågade om han verkligen hatar honom satt han tyst en liten stund och grubblade innan han till slut fick ur sig:
Eh...jag hatar honom inte...jag vill bara mörda honom!
Hahah, legendary!



Och som vanligt fick jag agera fotograf! ;)
Människorna på bilden vid den berömda tjuren i Portoroz:
Blaž, Alex (min syster), Mojca och Gregor. Coolt gäng eller vad? ;)

When you talk like that


There´s good in all of us


It was never an option

Hejsan!
Nu är jag tillbaka från två veckors underbar semester nere i Portoroz :) Damn, vad jag vill tillbaka. Vi som kommer från denna del av Slovenien är nog världens lyckligaste :)
Jag låter fotografierna tala för sig själva.

When the skin becomes a dangerous place


Jaha, efter att ha avnjutit varsin pizzaslice åkte vi hemåt för att packa det sista innan helgen nere vid kusten. Åkte till Piran istället för Portoroz för att på så sätt unna oss en liten extra promenad (+ fotografering) innan vid nådde hemmet mitt på kullen. Inte så kul med tunga handväskor och en liten miniresväska. Var bara hemma hela kvällen, tittade på L´ereditá på Rai Uno och satte mig sedan på en utav alla terrasser och läste. Förresten, fredag den trettonde idag.
Spooky or what?


Tacospizza deluxe



Vi körde på förmiddagen ner till centrum i Portoroz och inhandlade en massa mat till kvällen för min syster och jag bestämde att vi skulle slå till på stort och tillaga vår specialité. Detta gjorden vi en kväll när våra kusiner som växt upp i Singapore men numera studerar i England och med vilka vi spenderade varenda sommar i Portoroz kom på besök till Sverige förra sommaren. Alla våra föräldrar (deras pappa är vår mammas lillebror) var nere i huset i Portoroz. Jag tror att de var ganska oroliga vad vi fem kunde hitta på i Sverige, för vi är ju ganska kända för att göra alla platser vi besöker tillsammans ganska osäkra. Hahaha ;) Vi ska inte ens gå in på vilka små huliganer vi var i vår segelklubb i Portoroz...
Men deras vistelse i Sverige blev hur bra som helst och alla uppförda sig som de skulle, undantaget kanske var Alex, den lilla spjuvern men nu ska vi inte gå in på detta ;)

Hur som helst vi gjorde tacospizza en kväll och ockuperade precis hela köket, alla höll på med just sina pizzor som om vi var konstnärer säkra på att vår senaste målning/skulptur (dvs pizzan) skulle bli ett mästerverk värt att beskådas samtidigt som vi lyssnade på musik och dansade som idioter! Efter gjorde vi rocky-road kakor, duschade Viggo. Katja fick sedan torka honom med hårför, Daniel och Gregor förbereda några filmer och Alex och jag åkte ner till affären en kvart innan de skulle stänga för att införskaffa ännu mer godis, snacks och dricka till vår ultramegafilmkväll som började med filmen som Alex och jag tittat på hela sommaren, när vi kom hem från jobbet, strök kläder eller var allmänt lata: Law Abiding Citizen.
Den var lika bra som vanligt kan jag tala om!

Men nu tillbaka till Portoroz och våra tacospizzor.
Det kanske låter svårt och invecklat men det är så simpelt är jag nästan skäms över att skriva ner receptet.
Ta bara några tacos-bröd/pannkakor/tunnbröd och lägg på allt som du älskar. In i ugnen till osten smält och sedan är pizzan redo att serveras.

Idag la jag på tomatsås, basilika, peppar, oregano, majs, tomat, mozzarella, parmaskinka, edamer, zucchini, äggplanta, paprika, oliver, ruccola och ringlade över rikligt med olivolja.
Min favorit :)

No matter what you see when you´re looking outside your window


Härliga dagar i härliga Portoroz :)
Vi sover, solar, äter, lyssnar på musik, tittar på film och läser.
Vår lathet har inga gränser ;)

No matter what you´ve been through



Det har varit strålande väder precis varenda dag nu. Dagarna börjar med en sovmorgon till cirka 9.00, lång dusch och sedan frukost på en av alla terrasser här hemma. Direkt efter däckar vi i solstolarna och solar fram till lunch, givetvis går vi upp till mormor i lagom tid och hjälper henne med maten (jag är alltid ansvarig för salladerna, här nere vid kusten är det mycket fisk och vi måste ha en eller flera sallader varenda dag!).

Efter maten tar vi vanligtvis en promenad till antigen Portoroz, Bernardin eller Piran. Eller så fortsätter vi att sola, läsa, lyssna på musik. Vid 18.00 går vi upp till mormor, gör kvällsmat (sallad) och tittar därefter på L´ereditá och Montalbano eller något annat som visas på Rai Uno, Rai Due, Rettequattro, Italia 1 etc.

Vid 22.00 går vi, min syster och jag ner till vår familjs del av huset, slänger oss på sängen men antigen frukt, godis (nu när det varit påsk) eller någon Bacardi Breezer och tittar först på något avsnitt av Workaholics och efter det någon film.
Vi följer inget schema eller så men på något sätt har det ändå blivit så att dagarna nästan ser identiska ut...inte mig emot, för dessa dagar vi har här är rena rama paradiset!

And if you ever wonder


Middagen idag. Pasta, skaldjur och mycket (enormt mycket) parmezan-ost! Vitt vin till.

Like nobody´s watching


Vackra blommor som vi har i trädgården. Mormor gör ett sådant fantastikt jobb med alla sina/våra blommor. Det är en fröjd att gå omkring i vår träfgård med all sorters blommor, fruktträd och grönsaksländer. Innan hade vi även en liten vinodling intill huset eftersom morfar tillverkade vin men nu har mormor planterat dessa undersköna blommor som ni ser på sista bilden på den platsen. Det är som ett stort hav av blått! och grönt 
Älskar det!

I feel like I´ve got the world in the palm of my hand



Efter lunchen tog min syster och jag en promenad genom Portoroz. Fullt med turister! Oh, nej...fast...hello americans and englishmen! :)
Vi stötte på två killar när vi precis hade satt oss ner för att avnjuta våra slurpees och de ville till varje pris att vi skulle hänga med dem på en drink. De trodde att jag var amerikanska eftersom jag enligt dem pratar slovenska med en amerikansk brytning. Eh, say whaaaat?? Första gången jag hör något sådant!
För att göra en kort historia ännu kortare; vi tog ingen drink med den, inte vid 17.00, inte på kvällen och definitivt inte när vi alla är i Ljubljana igen.
Fast Alex bestämde att om vi träffar dem i Ljubljana och de mot förmodan känner igen oss och frågar oss om en drink igen så ska vi säga ja.
Spänningen är olidlig...

Tidigare inlägg
RSS 2.0