This is how you do it
Idag mår jag lite bättre, ingen feber, lindrigare hostattacker men istället har jag gått och blivit förkyld som en jädra idiot. Är dock inte alltför optimistisk för att jag känner mig bättre eftersom jag de senaste dagarna mått mycket bättre framåt kvällen och verkligen trott att jag var på bättringsvägen...tills jag vaknat på morgonen, näst intill halvdöd!
Jag har alltid en en del inlägg på lager i mitt utkast och anser väl att nu är en bra tidpunkt att publicera något av dessa :)
Jag var i New York i februari 2008, med trettio stycken andra studenter från universitetet.
Pappa blev rejält chockad när han såg mina fotografier när jag kom hem till Sverige sommaren 2008 (mellan New York och Sverige befann jag mig i Ljubljana).
"Men VARFÖR är det datum på dem?? Det är bara AMATÖRER som har datum på sina kort?!". Och sedan när han tittat närmare på dem: "Men VARFÖR är det BLÅ färg på datument, kunde du inte valt VIT färg?!"
Okej, för det första kameran var ny och jag visste inte var jag gjorde när jag ställde in datumet och för det andra, gjorde vi så mycket varje dag så jag VILLE faktist ha DATUM på MINA kort så att jag kunde komma ihåg NÄR jag tog fotot! Och förresten pappa kanske låter som en hård och bestämd man men innerst inne är han en nallebjön och då menar jag inte mesig utan snäll!
På Mets var det en extremt intelligent människa (inte jag) som tyckte eller insisterade rättare sagt att jag skulle sätta mig intill en gigantiskt asiatiska målning.
X: Sätt dig där!
Jag: Nämen, jag vet inte...
X: Jo, men kom igen nu då, sätt dig!
Jag: Nä, alltså det står på en skylt att man inte får sätta sig och inte komma för nära vissa "mästervärk".
X: Jag vet, men sätt dig i alla fall. Det är ingen som kommer att märka något!
Jag: Men det finns ju vakter i varje hörn.
Den extremt intelligenta människan vänder sig om och tittar.
X: Nä, de har nog rast nu, finns inga här. Sätt dig!
Jag: Nämen, jag tror inte det är någon bra idé.
X: Det är ingen här inne nu, sätt dig!
Jag: Övervakningskameror då?
Den extremt intelligenta människan tittar runt igen.
X: Finns inga! Okej, nu kör vi, sätt dig!
Jag: Men tänk om det händer någoting?
X: Phhh, som vaddå? Ska de låsa in oss. Det tar bara två sekunder, det är ju inte så att vi ska STJÄLA någonting.
Jag: Men varför måste jag sätta mig, kan jag inte bar stå framför tavlorna?
X: SÄTT DIG FÖR HELVETE!
Jag: OKEJ DÅ FÖR HELVETE?
Jag sätter mig och vad händer då? Det börjar tjuta så in i helvete så jag trodde att jag skulle bli D-Ö-V (på riktigt alltså!) Det måste ha hörts över hela Manhattan.
Den extremt intelligenta människan tar upp sitt pick och pack och skyndar sig därifrån, tittar sig över axel och ropar:
X: Kom igen då, skynda dig innan de får tag på oss!!
Ni vill inte ens veta hur FÖRBANNAD jag var sedan. Men nu när jag ser tillbaka på det så var det faktiskt GANSKA roligt
Och som jag brukar säga. Revenge is dark and sweet...
Och när vi kom hem och berättade denna historia för andra så kunde jag inte hålla mig för skratt...och den extremt intelligenta människan satt med armarna i kors, hakan på bröstet, blicken i golvet och muttrade någonting för sig själv. Hahaha...det blir priceless, priset är skiiiiillnaden ;)
Jag har alltid en en del inlägg på lager i mitt utkast och anser väl att nu är en bra tidpunkt att publicera något av dessa :)
Jag var i New York i februari 2008, med trettio stycken andra studenter från universitetet.
Pappa blev rejält chockad när han såg mina fotografier när jag kom hem till Sverige sommaren 2008 (mellan New York och Sverige befann jag mig i Ljubljana).
"Men VARFÖR är det datum på dem?? Det är bara AMATÖRER som har datum på sina kort?!". Och sedan när han tittat närmare på dem: "Men VARFÖR är det BLÅ färg på datument, kunde du inte valt VIT färg?!"
Okej, för det första kameran var ny och jag visste inte var jag gjorde när jag ställde in datumet och för det andra, gjorde vi så mycket varje dag så jag VILLE faktist ha DATUM på MINA kort så att jag kunde komma ihåg NÄR jag tog fotot! Och förresten pappa kanske låter som en hård och bestämd man men innerst inne är han en nallebjön och då menar jag inte mesig utan snäll!
På Mets var det en extremt intelligent människa (inte jag) som tyckte eller insisterade rättare sagt att jag skulle sätta mig intill en gigantiskt asiatiska målning.
X: Sätt dig där!
Jag: Nämen, jag vet inte...
X: Jo, men kom igen nu då, sätt dig!
Jag: Nä, alltså det står på en skylt att man inte får sätta sig och inte komma för nära vissa "mästervärk".
X: Jag vet, men sätt dig i alla fall. Det är ingen som kommer att märka något!
Jag: Men det finns ju vakter i varje hörn.
Den extremt intelligenta människan vänder sig om och tittar.
X: Nä, de har nog rast nu, finns inga här. Sätt dig!
Jag: Nämen, jag tror inte det är någon bra idé.
X: Det är ingen här inne nu, sätt dig!
Jag: Övervakningskameror då?
Den extremt intelligenta människan tittar runt igen.
X: Finns inga! Okej, nu kör vi, sätt dig!
Jag: Men tänk om det händer någoting?
X: Phhh, som vaddå? Ska de låsa in oss. Det tar bara två sekunder, det är ju inte så att vi ska STJÄLA någonting.
Jag: Men varför måste jag sätta mig, kan jag inte bar stå framför tavlorna?
X: SÄTT DIG FÖR HELVETE!
Jag: OKEJ DÅ FÖR HELVETE?
Jag sätter mig och vad händer då? Det börjar tjuta så in i helvete så jag trodde att jag skulle bli D-Ö-V (på riktigt alltså!) Det måste ha hörts över hela Manhattan.
Den extremt intelligenta människan tar upp sitt pick och pack och skyndar sig därifrån, tittar sig över axel och ropar:
X: Kom igen då, skynda dig innan de får tag på oss!!
Ni vill inte ens veta hur FÖRBANNAD jag var sedan. Men nu när jag ser tillbaka på det så var det faktiskt GANSKA roligt
Och som jag brukar säga. Revenge is dark and sweet...Och när vi kom hem och berättade denna historia för andra så kunde jag inte hålla mig för skratt...och den extremt intelligenta människan satt med armarna i kors, hakan på bröstet, blicken i golvet och muttrade någonting för sig själv. Hahaha...det blir priceless, priset är skiiiiillnaden ;)
Lovely words
Trackback
