Frozen
Har just tittat på filmen "Frozen". För Guds skull titta inte på den! Speciellt om skidåkning är dig kärt! 10 meters hopp från sittlift, brutna ben som sticker ut, vargar som attackerar och äter upp dig levande, köldskador...
And that´s another reason not to ski! Nämen, vi i familjen har åkt skidor så länge jag kan minnas. Pappa är en stor skidfanatiker och tränade slalom som ung. När vi barn var tre år gamla satte han oss på skidor och knuffade ner oss för backen. Okej, det kanske inte direkt var en backe men ändå, de nya Stenmarckarna var födda och redo.
Vi åkte, när jag fortfarande gick i skola i Sverige, på skidsemester under sportloven i februari till Sälen (Stöten, Lindvallen och Högfjället). När jag var ännu yngre, dvs när jag inte gick i skola än åkte vi många gånger till de österrikiska och slovenska alperna. Men nu på senare år, i och med studierna och jobb så har det inte blivit så mycket skidåkning för min del. Dock var jag med min kusin och min morbror på Krvavec i Slovenien senast med det är en historia för sig. Det var roligt och vilka minnen alltså, hälften roliga, hälften pinsamma så in i bänken.
Det bästa var nog när min morbror envisades med att toppen på backen vi just hade nått med sittlift (hur annars va?) var en blå, som mest en röd backe. Jag var lite skeptisk redan då och frågade lite oroligt om han var hundra procent säker på detta när jag tittade ner i ravinen. Han sa japp, jag rättade till skidglasögonen och stavarna och kastade mig sedan utför backen.
Ok, alla som känner mig vet att jag överdriver nu för att kasta sig utför en backe är inte riktigt MIN stil, jag gillar att ta det lite mer försiktigt innan jag lär känna själva backen och allt som hör därtill, som t.ex gupp, underlag...farliga danskar och holländare som dras till dig som magneter bara för att en sekund senare förvandla dig och honom (det brukar alltid vara en han, why is that?) till en gigantisk snöboll och sedan när man väl kommer loss vet du inte riktigt hur dina stavar hamnade innanför hans jacka eller pjäxorna sitter på huvudet...inte för att detta har hänt mig, men min syster, that´s something she can vouch for!
Where was I? Oh, right...den blå, kanske dock föga troliga röda backen visade sig vara en svart backe! Det var...eh...kul...
Eller nej, det bästa (värsta?) måste ha varit när dimman närmade sig och jag sa till dem att vi skulle vänta tills den hade lättat och min morbror svarar med: nä, detta är inga problem för mig, man är la macho eller?
Jag och min kusin tittade på varandra och visste inte riktigt vad vi skulle säga. Sekunder senare hör vi: åk inte ner, jag upprepar åk I-N-T-E ner! Jag ser ingenting...eh...hur länge tar det innan en dimma lättar egentligen...någon som vet...eh...ha-llå??
Jag och min kusin rullande runt i snön av skratt, han lät ju så rädd och ynklig :)
Jag har hur många berättelser från skidsemestrar som helst :) Borde kanske skriva en bok om vad man ICKE får göra i skidbackarna.
De här fotografierna har dock ingenting med skidåkning att göra, utan de föreställer min kväll.
Postar några bilder från skidåkningar under mitt liv imorgon när jag kommer hem från jobbet.
And that´s another reason not to ski! Nämen, vi i familjen har åkt skidor så länge jag kan minnas. Pappa är en stor skidfanatiker och tränade slalom som ung. När vi barn var tre år gamla satte han oss på skidor och knuffade ner oss för backen. Okej, det kanske inte direkt var en backe men ändå, de nya Stenmarckarna var födda och redo.
Vi åkte, när jag fortfarande gick i skola i Sverige, på skidsemester under sportloven i februari till Sälen (Stöten, Lindvallen och Högfjället). När jag var ännu yngre, dvs när jag inte gick i skola än åkte vi många gånger till de österrikiska och slovenska alperna. Men nu på senare år, i och med studierna och jobb så har det inte blivit så mycket skidåkning för min del. Dock var jag med min kusin och min morbror på Krvavec i Slovenien senast med det är en historia för sig. Det var roligt och vilka minnen alltså, hälften roliga, hälften pinsamma så in i bänken.
Det bästa var nog när min morbror envisades med att toppen på backen vi just hade nått med sittlift (hur annars va?) var en blå, som mest en röd backe. Jag var lite skeptisk redan då och frågade lite oroligt om han var hundra procent säker på detta när jag tittade ner i ravinen. Han sa japp, jag rättade till skidglasögonen och stavarna och kastade mig sedan utför backen.
Ok, alla som känner mig vet att jag överdriver nu för att kasta sig utför en backe är inte riktigt MIN stil, jag gillar att ta det lite mer försiktigt innan jag lär känna själva backen och allt som hör därtill, som t.ex gupp, underlag...farliga danskar och holländare som dras till dig som magneter bara för att en sekund senare förvandla dig och honom (det brukar alltid vara en han, why is that?) till en gigantisk snöboll och sedan när man väl kommer loss vet du inte riktigt hur dina stavar hamnade innanför hans jacka eller pjäxorna sitter på huvudet...inte för att detta har hänt mig, men min syster, that´s something she can vouch for!
Where was I? Oh, right...den blå, kanske dock föga troliga röda backen visade sig vara en svart backe! Det var...eh...kul...
Eller nej, det bästa (värsta?) måste ha varit när dimman närmade sig och jag sa till dem att vi skulle vänta tills den hade lättat och min morbror svarar med: nä, detta är inga problem för mig, man är la macho eller?
Jag och min kusin tittade på varandra och visste inte riktigt vad vi skulle säga. Sekunder senare hör vi: åk inte ner, jag upprepar åk I-N-T-E ner! Jag ser ingenting...eh...hur länge tar det innan en dimma lättar egentligen...någon som vet...eh...ha-llå??
Jag och min kusin rullande runt i snön av skratt, han lät ju så rädd och ynklig :)
Jag har hur många berättelser från skidsemestrar som helst :) Borde kanske skriva en bok om vad man ICKE får göra i skidbackarna.
De här fotografierna har dock ingenting med skidåkning att göra, utan de föreställer min kväll.
Postar några bilder från skidåkningar under mitt liv imorgon när jag kommer hem från jobbet.
Lovely words
Trackback
