Even Angels fall
Jobb från 8.00 till 15.00. Sedan tog jag en lång omväg hem så att det blev en liten extra promenad. Vet inte ens varför jag gjorde det för det snöade som in i helsike och när jag kom hem kändes det som om jag precis hade skvätt vatten i hela ansiktet. Och inte fick jag komma in inte, skulle direkt ut med Viggo. Pappa stod färdig med hund, koppel och bajspåse i hallen så jag hann bara sätta in ena foten innaför ytterdörren. Han måste ha sett mig komma...eller så stod han där en bra stund. För jag slutade nämligen vid 15.00 men kom hem först vid 16.00 eftersom jag 1) stannade kvar lite på jobbet och drack kaffe med kvällspersonalen som bytte av oss dagspersonal och 2) för att jag tog den där extra (onödiga) promenaden hem.
Jag känner mig helt slut nu. Nu är jag i alla fall ledig i tre dagar. Skööönt med stort S! Fast don´t get me wrong...jag tycker om att jobba lika mycket som jag tycker om att vara ledig :)
Balance is the key to everything!
Ok, precis när jag hade skrivit klart det som står över ringde telefonen: Vicki, det är till diiiiig, det är jooooobbet!
De ringde och frågade om jag kunde jobba imorgon men fick säga nej eftersom jag har andra planer för morgondagen. Nu håller vi bara tummarna på att det inte snöar!
Det verkar som någon mer än jag har haft en tuff dag. Vissa av oss på jobbet dit vi måste ta oss genom snödrivor och över skridskobanor (ärligt talat man skulle kunna åka skridskor till jobbet och hem!) medan andra ligger i soffan hela dagen och pluggar/läser.
Det skulle inte vara dåligt att vara hund. Inte i vår familj i alla fall.
Javisst, hans dag måste ha varit oerhört påfrestande. Inte konstigt att han somnar mitt i allt plugg...
