I never miss a beat
Lika glad som jag var igår, lika irriterad är jag idag. Detta pga grund av nattens sömn eller lack thereof!
Viggo som sover i köket ylade hela förbannade natten, sist detta hände var för cirka fem år sedan. För det mesta sover han igenom hela natten och vaknar först när resten av huset gör det.
Men i natt verkar det bara som om jag H-Ö-R-D-E honom!
Först trodde jag att han hade "stökigt"/obäddat i sin hundkorg (vilket är för det mesta den största anledningen till att han ylar på nätterna, några enstaka gånger varje månad) så jag "bäddade" snyggt och prydligt allt medan han satt brevid och såg till att det verkligen blev rätt innan han belåtet gick och lade sig.
Det varade i en halvtimme. Ylandet började igen, denna gången trodde jag att han kanske behövde gå på nr. 1 och/eller nr. 2, men...det var ju inte det heller. Att ta på sig termobyxor och jacka ovanpå pyjamasen mitt i natten för att någon ska LUKTA på äppelträdet vi har i trädgården är INTE drömscenariot direkt!
När ylandet började igen var jag bombsäker på att han hade ont någonstans, så jag traskade till köket för femtioelfte gången och möttes av en liten glad varelse som viftade på svansen så fort och kraftigt att jag nästan blev rädd för att han skulle lyfta och flyga iväg som en helikopter.
Till slut gick det upp för mig (lite för sent kanske) att det enda han ville var att komma och sova i min säng. Det får han tyvärr inte, bara en liten stund på morgonen är tillåtet.
Så ylandet fortsatte hela natten och varje gång kändes det som ett knivhugg rakt in i hjärtat! Jag var trött, less, arg, orolig, ledsen och framför allt tyckte jag synd om honom.
Men nu ska jag avfyra några mail till personer jag har väntat alltför länge med att skriva tillbaka till, sedan en långpromenad runt sjön och till sist lite research/jobb/planering inför lektionerna i Ljubljana :)
Och rensa min systemkamera både in- och utvändigt.
Viggo som sover i köket ylade hela förbannade natten, sist detta hände var för cirka fem år sedan. För det mesta sover han igenom hela natten och vaknar först när resten av huset gör det.
Men i natt verkar det bara som om jag H-Ö-R-D-E honom!
Först trodde jag att han hade "stökigt"/obäddat i sin hundkorg (vilket är för det mesta den största anledningen till att han ylar på nätterna, några enstaka gånger varje månad) så jag "bäddade" snyggt och prydligt allt medan han satt brevid och såg till att det verkligen blev rätt innan han belåtet gick och lade sig.
Det varade i en halvtimme. Ylandet började igen, denna gången trodde jag att han kanske behövde gå på nr. 1 och/eller nr. 2, men...det var ju inte det heller. Att ta på sig termobyxor och jacka ovanpå pyjamasen mitt i natten för att någon ska LUKTA på äppelträdet vi har i trädgården är INTE drömscenariot direkt!
När ylandet började igen var jag bombsäker på att han hade ont någonstans, så jag traskade till köket för femtioelfte gången och möttes av en liten glad varelse som viftade på svansen så fort och kraftigt att jag nästan blev rädd för att han skulle lyfta och flyga iväg som en helikopter.
Till slut gick det upp för mig (lite för sent kanske) att det enda han ville var att komma och sova i min säng. Det får han tyvärr inte, bara en liten stund på morgonen är tillåtet.
Så ylandet fortsatte hela natten och varje gång kändes det som ett knivhugg rakt in i hjärtat! Jag var trött, less, arg, orolig, ledsen och framför allt tyckte jag synd om honom.
Men nu ska jag avfyra några mail till personer jag har väntat alltför länge med att skriva tillbaka till, sedan en långpromenad runt sjön och till sist lite research/jobb/planering inför lektionerna i Ljubljana :)
Och rensa min systemkamera både in- och utvändigt.
Lovely words
Trackback
