rosyred

---

Rainbow of goodness :)



Är inne i en Grisham period nu och slukar allt med denne författares namn på. Utpressningen var en väldigt bra bok, en sådan man har svårt att lämna ifrån sig när man väl börjat läsa, hela tiden tänkandes "bara ett kapitel till" och helt plötsligt är romanen slut!
Pappa som också är ett fan av Grishams verk åkte ner till biblioteket idag för att låna hans (pappas) favoriter till mig. Så nu ska jag ta itu med Firman, eftersom den anses som hans bästa roman och även för att jag börjat titta på den nya serien The Firm av Grisham.

Var ute med Viggo på en promenad innan och under tiden vi (nästan) blåste bort och höll utkik efter varningstavlor med texten "varning, lutande träd" (här lever vi farligt, att sedan gå ut på en promenad mitt i stormen är en annan femma, har ingenting med mod att göra utan mer med ren galenskap!) kom jag att tänka på hur fint vi egentligen bor här i Sverige.

Vi har nära till naturen, och även om jag älskar storstaden (Ljubljana) lika mycket som Alp- och sjöområdet i norra Slovenien (Bohinj) och kusten (Portoroz) med stränderna och speciellt vägarna uppe på kullarna, där man en sen eftermiddag under sommaren kan köra på dessa slingriga kustvägar med musiken på högsta volym, blicka ner mot stupet nedanför och havet framför en, känna doften av havssalt och se solnedgången i fjärran.
Jag känner de här vägarna väl, mycket väl eftersom det var där jag övningskörde väldigt mycket i början :)

Som sagt, lika mycket som jag älskar storstaden, Alperna och kusten lika mycket älskar jag naturen med skog, vildmark, ängar, sjöar och floder.
Men om jag ska vara helt ärlig har alltid kusten haft en speciell plats i mitt hjärta, så den ligger nog som nummer ett på min lista :)
När jag blickar ut mot havet, hör vågorna slå mot stranden och fiskmåsarnas läte, när jag känner doften av havet och vinden genom håret... då vet jag att jag är "hemma" :)