Web Toolbar by Wibiya rosyred -

Questions and Answers pt.1

Ok, listen up you guys. I' ve recieved a couple of questions and I thought I would be a clever choice to post and answer them here on the blog.
So yeah, here we go, and if you have any questions, don' t hesitate to post them under "notes & comments" (under the posts on my blog) and I' ll try to answer them ASAP :) Deal?

Ok, let's do this :)

How come you write in English? Isn´t your native language Swedish??
Simple answer really. I want all of you guys to be able to understand, since I have plenty of relatives and friends that don´t understand Swedish. I did however write in Swedish for about a year and got complaints from non-Swedish speakers that they didn´t understand.
And we all know how Google translate works, don´t we???
My native (first) languages (if you can have more than one, I heard once that you can only have one!) is actually Slovene and Swedish.

I have just some simple questions and hopefully you can give me the answers ;)
Are you from Sweden? And why do you live in Slovenia and what are you doing there? :)
Ok, here' s the deal, to make a long story short, or to make a short story even shorter. I was born in Slovenia to a Slovene mother and a Slovene-Swedish father. I moved to Sweden when I was about two months old  and grew up in a little village near Gothenburg (that's where my dad was born and raised as well).
I moved to Slovenia when I was 19 years old to study languages. Nowadays I live in both Slovenia and Sweden. 

What kind of camera and equipment do you use? :) Nice photos, btw! :)
First of all, thank you :)
I use a Nikon D3000 + Nikkor 18 - 55 mm (standard lens) + Nikkor 55 - 200 mm lens + macro filter +4.
A good lens shade and a tripod is a must!

What' s your favourite food?
Oh gosh... anything that' s delicious really. I' ve got different "food periods". Some times the only thing I want to eat is a good fresh salad, other times I' m all about Asian food. Oh, and don' t even get me started on Italian food :)
But I guess that if I had to choose one single dish it would probably be my mothers or my grandmothers vegetable soup.

Twitter vs. Facebook
I' ve got both, but I use Twitter more since I... well I like it more. Tweeting is f-u-n, and at the same time I feel it's more personal and "mysterious" than Facebook. I don' t know why. I think facebook has become somewhat "psycho". Don' t get me wrong, fb is nice and all, but all of this facebook stalking going on that you hear about... a friend of mine once wrote that facebook is a page for your "enemies", so that they can keep track on your life, because the people in your life that really matter and love you don' t even visit your fb-profile, they don' t need to, they already know what' s going on in your life! I think she has a point there. And honestly! Do people actually care about what you write on your wall?? I think many scroll down the page and think to themselves: I.Don' t.Care.

I' ve noticed you listen to a lot of English bands and artists? What's you favourite music? Thanx for your answer!
Right now I' m really into british indie rock and soul and I think that's my type of music. I finally "found myself" when it comes to great tunes :) Nowadays I listen a lot to One Night Only, Adele, Pixie Lott and Diana Vickers.
I'm crazy about Pumped Up Kicks by Foster the People and the cover of this song by Jayme Dee, I love Kids by MGMT. I listen to The Archies, Thin Lizzy, The Who, Beatles... a lot of really classy, good and timeless music that inspires me!
Oh, and not to forget! Mai' s Space by Pop Levi!
I don' t know if I love it our hate it ;)
That´s a tune I simply can' t escape

Dogs or cats?
I´m all about the dogs!

Do you have a dream destination? And what is you favourite city?
I would really like to visit Japan.
My favourite city? That´s a though one. I´ve got three: New York, London and Barcelona. I love England, ever since I did my work experience in Norwich (Norfolk), England I´ve been wanting to live in the UK. It´s just something about the people and the atmosphere over there :) So yeah, Norwich (and England) definitely left a place in my heart!

What do your parents work with? Do you have any siblings?
My dad is a businessman / translator, and my mum has a law degree but now works as a medical nurse. Both of them are amazing at what they do :)
I´ve got a younger brother and a younger sister, and they both live and study in Ljubljana.

Something you can´t live without?? :)
My little notebook, where I have all my photos, music, movies and basically everything that´s important.
Can´t live without that babe! Oh, and chocolate of course ;)

Christmas wish list for this year? Anything in particular you wish for?
I really hope that someone in my family or one of my friends asked this question? Did you?? ;)
Hmmm... a pair of Ray Ban Clubmaster would be great! :) No, no, no all I want is a white Christmas with my family, eating our tradtional Swedish "julbord", watching "Kalle Anka och hans vänner önskar God Jul", sit by the fireplace while reading a good book and take Viggo out for a walk in the snow. That´s what Christmas is all about for me.
No stress, my family, good food and walks in the nature. And a lot of chocolate ;)

There you go, hope you´re all satisfied. As you can see, I give loooong answers ;)
And why I´m at it. Thank you all for your lovely comments I get both here on the blog, facebook, e-mails and sms-es. I might not always write back to you and say thank you, but you should all know that I´m so grateful for all your kind words :) So thank you to each and one of you, no one mentioned and no one forgotten :)

Have a nice day!

“Really great people make you feel that you, too, can become great.”

Hi guys! How are you all feeling this wonderful day?
Heard that you guys in Slovenia are suppose to be having 7 degrees today. True?
Well, we in Sweden are blessed with 15-17 degrees and wonderful sunshine.
Fair play to Sweden! :)

Some of you new readers asked me what I'm doing in the forests of Sweden? Haha!
1) We have a beautiful lake not far from or house, surrounded by this stunningly beautiful forest. I can guarantee that you will have the most peaceful and realxing time.
Lofty and lush landscape!

So every time if feel I need to get away from everything I go for a walk around the lake or take the car, just driving around, listening to some great music...
My way to meditation :)

2) How come I am in Sweden?
I was born in Ljubljana, Slovenia but moved to Sweden when I was about two months old and here (in Sweden) is where I grew up. When I was 19 years old I moved back to Slovenia :)
My dad was born in Sweden so bascially I am thrid generation Swedish. All my realtives are from Slovenia (some from Italy and Austria) but a lot of these relatives were brought up in other countries.
My maternal grandfather grew up in Argentina, my maternal gradmother went to Italian schools, my paternal grandfather lived in Austria for 14 years and then moved  (because of work, he worked as a denist laboratory technician) to Sweden. And my paternal grandmother grew up in Austira.
Other relatives I have around the world: USA (Chicago, New York), Singapore, England and a "whole bunch of them" in Argentina.
Ok, that is the story! The short version ;)

Soon, really soon actually I will be going back to Slovenia.
I cannot wait to be back in a big city again. Eating out everyday (gosh, I miss the food at Da Bu Da, Parma and Le Petit Café), shop in these amazing stores, hang out with all my friends, be back at the university...
Of course I will be taking my camera with me and document everything (ok, almost everything ;) I do and see in this amazing city called Ljubljana :)

För er som undrar varför jag helt plötsligt slutat att skriva på svenska kan jag komma med den enkla förklaringen att tiden helt enkelt inte räcker till just nu :( Har så himla mycket att göra och om jag ska skriva på engelska först och sedan exakt samma sak på svenska så blir det dubbelt så mycket att göra!
Därför, när jag har lite tajt om tid så skriver jag endast på engelska eftersom jag på så sätt når även ut till alla andra som inte förstår svenska (för jag har nämligen fått klagomål från icke-svensk-talande att Google translate är skit... kan väl inget annat än att hålla med!)
Men lugn, bara lugn, jag kommer givetvis att fortsätta skriva på svenska också :) De har senaste dagarna har bara varit ett undantag. Promise! :)

Photo from Austria earlier this summer. If I am not mistaken this should be somewhere near Flachau / Pongau (hometown of Hermann "Herminator" Maier). Lofty mountains! :)

"The important thing is to strive towards a goal which is not immediately visible. That goal is not the concern of the mind, but of the spirit."

Hello there! ;)
So I tried this new facebook timeline app this morning. After some (a lot of) confusion in the beginning I can now proudly say that I am 100 % satisfied with my new facebook profile page :) Love this new timeline.
Fair play to you
, facebook.
But I, however, still prefer Twitter ;)
Haha, the first twenty minutes I could not find any-thing on my facebook page... and started a monologue with myself on my wall (if only it had been an inner!) I did not even realize I did that until a friend made a comment: interesting mood swings!
I do say, haha! Quite embarrassing actually!
It has been a weird day, a really weird day today...
But you know what? The sun is shining and it is 18 degrees outside, a little bit windy but never mind that now,  so I am more than happy :)

Mum and I will continue our "apartment search" (for me in Ljubljana), when she gets back home from work. I think is about time I get a place of my own, don't get me wrong I enjoy living with my brother and sister in the capital of Slovenia, but I want my own space! Like MAI'S SPACE, hahah!
Love-hate that song tons!!
Anyhow, always when my mum and I go online, looking for flats we are actually serious the first 30 minutes, really looking for "the perfect flat" but then always find something that is not to our liking! For example; if the kitchen is gorgeous, the bathroom is crap and vice versa, drives me crazy!
After half an hour of "serious searching", all exhausted and disappointed, we start looking for these amazing, luxurious flats in Ljubljana (flats that no normal human being can afford)! Every time!
And we can go on for hours, just admiring the photos and comment on every little detail.
Haha, this is a hobby only my mum and I share ;)
Love these moments <3

Hej på er!
Jag provade på den här nya facebook tidslinjen imorse. Efter lite (mycket) förvirring i början så kan jag nu slutligen påstå med 100 % säkerhet att jag är nöjd med min profilsida på facebook. Älskar den här nya tidslinjen.
Bra jobbat, facebook!
Men jag föredrar fortfarande Twitter ;)
Haha, de första tjugo minuterna kunde jag inte hitta någonting på min profilsida... och började en monolog med mig själv på min vägg (om det ändå bara hade varit en inre monolog). Jag insåg inte ens att jag gjorde det innan en kompis skrev en kommentar: intressanta humör sväningar. Haha. Ganska pinsamt faktiskt!
Det har varit en konstig dag, en väldigt konstig dag...
Men vet ni vad? Solen skiner, det är 18 grader ute, lite blåsigt (men det låtsas vi inte om) så jag är mer än glad.

Mamma och jag ska fortsätta att leta lägenheter i Ljubljana (till mig) så fort hon kommer hem från jobbet. Tror bestämt det är dags för mig att skaffa mig något eget. Missuppfatta mig inte, jag trivs med att bo med min bror och syster i Sloveniens huvudstad, men jag vill ha något eget. Some MAI'S SPACE, hahah!
Hat-älskar den sången så mycket!
I alla fall, varje gång min mamma och jag börjar leta efter lägenheter på nätet börjar vi med detta på ett ytterst seriöst sätt den första halvtimmen, vi letar verkligen efter "den perfekta lägenheten" men hittar alltid småsaker som inte faller oss i smaken (t.ex. om köket är jättefint så är badrummet skit och tvärtom, detta driver mig till vansinne!).
Efter en halvtimme, helt utmattade och besvikna, börjar vi istället leta efter dessa underbara, lyxiga lägenheter i Ljubljana (som ingen normal människa har råd med!) Varenda gång!
Och detta kan vi göra i flera timmar i sträck, bara beundra fotografierna och kommentera varenda liten detalj.
Det här är en hobby som bara min mamma och jag delar ;)
Älskar dessa stunder <3

Mai's Space - Pop Levi

"We all have our own life to pursue, our own kind of dream to be weaving. And we all have some power to make wishes come true, as long as we keep believing."

Idag har jag dinerat sockerbitar indränkta i propolis hela dagen lång och blivit hög på te!
Det hjälper i cirka en kvart, sedan är det bara att ta sig en omgång till!
Mina tonsiller (halsmandlar) är onormalt stora (därför har jag lite svårare att svälja ner bröd, pasta och allt annat som har en tjockare konsistens). När de sedan blir inflammerade blir de ännu större och vit-prickiga. Ibland får jag hög feber och kan bara äta soppa, men oftast är jag helt friskt förutom att jag känner av den här brännande, svidande smärtan i halsen, känns som om jag har en tennisboll nerkörd i halsen.
Och jag får inte operara bort halsmandlarna, eftersom de har en funktion (allt i kroppen har ju det, man behöver ju inte direkt vara Einstein för att komma fram till den slutsatsen!).
Förr opererade de bort dessa på rullande band, men inte nu längre... verkar det som i alla fall!
Mamma och mina morföräldrar pratade alltid om att det gick fem minuter att ta bort dem och sedan kunde man äta glass från morgon till kväll i en hel vecka.
Det är väl gott med glass men allra helst vill jag ju bli av med de här halsproblemen som uppstår stup i ett.
Igår cyklade jag hem från jobbet i bara kortärmat... och det var tydligen orsaken till dagens halssmärta!

My Wicked Heart - Diana Vickers
Hmmm, vet inte riktigt vad jag ska säga om den här låten. Hon har ju en speciell röst som jag verkligen gillar och soundet är väl inte så dåligt heller. Men just den här låten... lite under the bridge där va??

The Boy Who Murdered Love - Diana Vickers
Den här låten däremot tycker jag väldigt bra om :)

Och om ni kanske har märkt har jag gjort om lite här på bloggen! Nu är den 100 % jag :) Det var den ju innan också, men kanske bara till 99 % ;)
Färgerna, fotografierna och allt dessa visar, musiken, länkarna... ALLT ni hittar på bloggen är sådant som jag ÄLSKAR <3
Min favoritfärg är ljusblå, men kombinationen rosa, lila, vitt, grått. svart och beige är to die for!
Jag fullkomligt älskar allt i beige eller/och vitt blandat med en färgklick i någon livligare färg :D
Grått och svart är också en favorit kombination.

Suck, dags för socker+propolis igen...

“Photography is a small voice, at best, but sometimes one photograph, or a group of them, can lure our sense of awareness.”

Ok, tänkte att det skulle vara en bra idé att fixa lite inne i mina kod- och stilmallar här på bloggen innan.
Efter tio minuter hade jag rört till det så pass att hälften av allt här på bloggen flyttades till vänster, andra halvan till höger, fotografierna trängdes uppe i ena hörnet medan texten gick utanför ramen... vad händer liksom??
Försökte gå tillbaka och ändra, men vette fanken vad jag hade gjort, så någon väg tillbaka fanns inte. Det enda jag kunde göra var att återställa det hela, från noll! Orka minnas allt! Sedan kom jag på att jag hade kopierat hela kodmallen för ett tag sedan och sparat den i ett word-dokument, så det vara bara att klippa och klistra.
Och taa-daa, nu stämmer allt igen :) Det roliga är att efter att jag hade fixat till det igen, var jag bara t-v-u-n-g-e-n att gå in igen och röra till det ännu mer. Alltså, jag kan ju inte låta bli!
Börja om från noll, klippa och klistra för andra gången idag!
Och nu håller jag mig undan från kodmallarna ett tag framöver!! Promise! ;D

Någonstans mitt i allt när jag upptäckte att bloggen hade cp-at sig så funderade jag allvarligt talat på om jag skulle köra ner datorn i mixern eller kasta ner den i toaletten! Det var längesedan jag var så förbannad att tårarna brände bakom ögonlocken.
Jag brukar inte göra panik av varenda grej som inte går som det ska, jag menar allt ordnar sig till slut... men helvete vad arg jag blir på datorer och andra tekniska prylar som inte FATTAR vad man vill!!
Orka med dem! Och av någon konstig anledning börjar mitt tålamod bli sämre och sämre... och helt plötsligt har varenda sekund blivit oerhört viktig och någonting jag inte kan slösa med... betyder det att det börjar gå åt rätt håll??
Nä, ush vad jobbig jag är idag :) Haha, det måste vara vädret! Rena rama höstrusket utanför fönstret idag!
I vanliga fall är jag alltid glad och positiv :D Promise!

“If you see a friend without a smile, give him one of yours.”

Kan verkligen inte förstå att det redan gått 10 år sedan elfte september!
Själv var jag i New York 2008 och jag kommer fortfarande ihåg hur oerhört jobbigt det var att stå intill Ground Zero och titta ner i hålet! Folk stod runt omkring och snyftade tyst för sig själva. Minnesplattorna påminnde oss om hur många oskyldiga människor som omkom den där fruktansvärda dagen. Även för mig som inte hade några kompisar eller släktingar som befann sig i New York just då eller ens själv var där den där avskyvärda dagen hade inte långt till tårarna, den platsen väcker så många starka och obehagliga känslor! :(

Kommer ihåg dagen som igår. Jag kom hem från skolan, mina syskon hade inte kommit hem än och mina föräldrar var någonstans ute i samhället. Jag la ifrån mig alla skolböcker på skrivbordet och tänkte glatt att; yes, nu är det onsdag och det betyder en timmes voxpop innan läxdags (voxpop var ett musikprogram där musikvideos och nya låtar tävlade mot varandra).
Tog mig ett äpple och satte mig i soffan. Det var fem minuter kvar till programmet skulle börja och jag bläddrar lite mellan kanalerna. Det var nyheter på alla! Först visste jag inte riktigt vad som hade hänt (jag var ju fortfarande väldigt ung och omogen ;). Någon programledare och en expert mittemot pratade om någon flygolycka i USA.
Sedan visade de där de fasansfulla bilderna när flygplanet flyger rakt in i det första tornet.
Vid den tidpunkten var det fortfarande oklart om det var en flygolycka eller ett terrordåd. I nästa sekund flyger det andra planet in i den andra Twin Tower tornet. Då var det glasklart: ett terrordåd rakt i hjärtat av världsmakten!
Jag tror att jag satt i timmar och tittade på nyheterna på alla möjliga kanaler, på alla möjliga språk.
När de började visa människorna som med viftande armar hoppade ut från fönstren och dök ner mot sin död, då blev det för mycket för mig... :(
Jag kommer fortfarande ihåg den dagen, precis vad jag gjorde, vad jag åt, vad jag hade på mig, hur jag reagerade! :(

Fortfarande idag, tom nu när jag skriver detta har jag en klump i halsen.
När vi tittade ut mot New York skyline för tre år sedan och såg tomrummet där Twin Towers skulle befunnit sig gick det en rysning genom hela kroppen.
Jag tror det blir speciellt jobbigt när man varit i New York och verkligen förälskat sig i staden (som jag gjorde!), man blir ledsen och arg för att något sådant kan hända i en sådan underbar stad som New York.
Världens bästa plats på jorden!
New York in my Heart

För att inte tala om alla de människor som bor i New York, eller har någon som de förlorade i 11/9. Om jag känner så starkt, vad måste alla de känna och gå igenom, vilken smärta de måste handskas med dagligen?! :(
Visst läker sår, men det blir alltid ett ärr kvar.
Jag tände faktiskt ett ljus idag för alla människor som dog, för staden New York, för vår kamp mot terrorismen!
Jag önskar att vi i framtiden kommer att leva i en värld, där sådana saker som 9/11 och terrordådet i Norge aldrig får lov att hända!
För våra barns skull. För våra barnbarns skull. För våra barnbarnbarns skull!

And just so you know so har de här fotografierna scannats från förstoringar på papper till digital form, överförts från DVD-skiva till min ZEN-player och som idag överförts till dator nr 1, vidare till min notebook och slutligen till dator nr 2.
Allt på grund av den enkla anledningen att min DVD-skiva med allt från New York befinner sig i Ljubljana, i någon hylla där borta. Hade bara de här bilderna på ZEN-en och dessutom var de redan i ett ganska taskigt skick eftersom jag scannat och överför dem en massa.

Kort och gott, ha förståelse med att det inte är toppkvalitet på fotografierna!

“And in the end, it's not the years in your life that count. It's the life in your years.”

Hello and happy birthday to me :)
Japp, fyller år idag den 8. september. Dags att fira att man blivit ett helt år äldre... igen. Tycker åren går alldeles för fort numera! Känns nästan som om jag firar min födelsedag hela tiden :)
Oh well, egentligen ska man väl inte klaga :) Åldern är bara en siffra. Man är lika gammal som man känner sig ;)
Which means that I'm...what, about 13??

Har haft en riktig härlig höstdag med god mat, vackra blommor, massor med choklad och lyckoönskningar.
Presenter? Japp, fanns väl en del också ;) Men de är inte så viktiga som att spendera sin dag med sina nära och kära, även om de flesta av dessa befinner sig i Slovenien.
Jag spenderade dagen med mina föräldrar som skämde bort mig med god gourmetmat (svamp, fläskfilé, vinsås m.m. :), bubbel och en smarrig chokladmousse tårta.
Det blir nog en utgång med kompisar senare i höst när jag kommer tillbaka till Ljubljana och Portoroz :)

And finally, just want to say (write) some quick words to all of you who took the time to write cute posts on my facebook (both on my wall and sending me messages), to you who sent me sms-es and e-messages/e-cards. And of course to all of you who took the time to call me and wish me a happy birthday :)
Thank you from the botton of my heart :D No one named and no one forgotten.
All of you are absolutely amazing :)
You rock <3

Oh, and remember: The secret to staying young is to live honestly, eat slowly, having lots of fun and lie about your age ;)

"The language of friendship is not words but meanings."

Mobilen är laddad med ny musik, likaså min ZEN-player.
Nu kör vi. Till Göteborg. För att hämta mina föräldrar på flygplatsen.
Japp, de kommer tillbaka från sin solsemester:) Från den 11. augusti till idag, den 7. september har jag varit alldeles själv hemma med Viggo.
Efter att ha skjutsat mina två syskon till Borås, där deras resa till Ljubljana startade och kommit hem efter en lång dag på jobbet, trippen till Borås och tillbaka hem igen, till ett tomt hus kändes det väl sådär.
"Så många dagar framför mig, alldeles själv i huset", tänkte jag då.
" dagar framför mig, alldeles själv i huset", tänker jag nu.

Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte NJUTIT av den här tiden. Helt underbart roligt och harmoniskt har det varit :) Jag har lärt mig så mycket om mig själv, vad jag är för person innerst inne.
Visst har det varit jobbigt de dagar jag jobbat och kommit hem till en hund som ville ut och promenera, till ett hus där det alltid fanns något att städa, torka, damma, tvätta och till en trädgård där man kunde spendera timmar och timmar med ändå inte fick gjort allting!

Jag har kollat på roliga serier varje kväll, lyssnat på härlig musik och kommit underfund med vilken musikstil jag verkligen brinner för (jag är allätare när det kommer till musik, men har aldrig haft en favorit genre... fram tills nu :) fotograferat en hel del, provat på nya recept, sovit gott varenda natt och vaknat upp utvilad, pigg och glad, gosat och gått ut på promenader med Viggo, läst en hel del, städat och tagit hand om huset som om det vore ett underbart slott. Hittills har jag alltid tyckt att hus/hem är en plats där man bor i. Nu är huset en del av mig.
För att inte tala om "förhållandet" jag nu har med gräsklipparen Klippo ch gräsmattan. Innan var trädgården någonting som hörde till huset. Nu är den också en del av mig. Både huset och trädgården har blivit någoting jag verkligen uppskattar och någonting jag måste ta hand om på bästa möjliga vis.
Det kanske låter jättekonstigt och det är faktiskt lite svårt att förklara varför jag känner så, men faktum kvarstår att jag har blivit ett med hemmet, trädgården och hunden.
I would probably be an excellent study-case for a psychiatrist somewhere out there in the world searching for his next nutcase!

Och att kunna lyssna på musik så högt man vill, över hela huset, sjunga med tills man får ont i halsen, äta när och vad man själv vill, titta på vad man vill utan att behöva brottas om fjärrkontrollen, bestämma själv när saker i hemmet och trädgården ska göras, slippa det jäkla tjafs om smågrejer (I'm so done with that!), kunna sätta sig i soffan på kvällen framför ett dubbelavsnitt av 2 1/2 Men, iklädd badrock och en härlig ansiktmask fasttejpadi ansiktet UTAN att någon kommenterar/gör narr/undrar vad för skräckfilm man precis "stigit ut ur" , oh jag skulle kunna go on forever och tjata om alla fördelar med att vara ensam hemma :)
Ordet frihet beskriver bäst den här en-månads-perioden <3
Och som jag skrivit en gång innan; jag har gått runt och smålett för mig själv hela tiden, fått lyckorus flera gånger om dagen, haft ett toppenhumör och varit allmänt lycklig, glad och positiv :)

Och som en lite avslutningsparantes. Givetvis ser jag fram emot att mina föräldrar kommer hem <3


Nu jävlarmig ska jag vara negativ för en gångs skull!
Vilken usel start på veckan alltså. Det första jag gör på måndag morgon är att spilla all kaffe på min rena (VITA) tröja, som jag tvättade för två dagar sedan, HAND-tvättade för två dagar sedan! Byter om till en svart tröja och går och borstar tänderna. Vad händer då? Tro fan att tandkrämen hamnar på tröjan istället för i munnen (tänkte skriva en annan synoym till mun men nu ska vi inte bli alltför grova i mun). Och fattar ni: ljus tröja + mörk dryck & mörk tröja + ljus kräm!

Var jättetaggad hela förmiddagen på att klippa gräset. Vad händer när jag precis tagit på mig min gräsklippar-outfit? (den är fin den, påminner mycket om hillbilly-stilen) Det börjar Ö-S-R-E-G-N-A! Byter om till regnjacka och stövlar och tar mig med Viggo ut på en promenad. Trampar i en jävla stor hundskit det första jag gör när vi kommer ut till skogsvägen.
Efter att ha torkat av, tvättat av och desinficerat båda stövlarna ut och in, tänkte jag att det vore en bra idé att ta ut soporna.

Drar ut soppåsen från soptunnan och glömmer totalt bort att jag dagen innan slängt ner glasbitar (tyvärr mamma och pappa, men jag hade sönder ett glas när jag diskade!) och vad händer om inte att jag skär upp hela tummen.
Det blödde så mycket att alla hajar och vampyrer runt om i världen måste ha känt lukten (inte för att vara äcklig då!).
Stod en bra stund och försökte stoppa blodflödet men det ville inte ge med sig. Tog en bomullstuss och dränkte in den i alkohol (desinfektion) och när jag tryckte tussen mot såret snurrade världen ett par miljoner gånger fortare.
Fick sätta mig ner eftersom jag nästan däckade av smärta! Nu vet jag att andra har det mycket värre och att ni tycker jag är väldigt fjantig som gör en så stor sak av ett litet sår (som jag för övrigt kan påpeka är rejält djupt och stort!) men faaaaaaaaaaaaaaaan vad ont det gjorde. Lade på allt jag kunde hitta i medicinväskan och nu bultar min tumme som om någon sitter innuti den och spelar hårdrock!

När jag väl fick ordning på det massakrerade finget (igen: inte för att vara äcklig!) tog jag en kopp kaffe till och spillde allt över golvet när jag var på väg från köket till vardagsrummet!
På kvällen ringde jag till mamma för att prata lite och tyvärr måste jag säga att jag var rätt jobbig. Den dåliga dagen gick ut över mamma. Så mamma om du läser detta, förlåt att jag var lite småhysterisk (läs: hyperventilerade) igår!
Och kort därefter när jag lagt på luren, ringer det ingen. Och eftersom jag tror att det är mamma igen för att säga åt mig att skärpa mig svarar jag utan att titta på nummerpresentatören.
Gubben från något försäkringsbolag babblar på om försäkringar hit och dit och på ett väldigt käckt sätt frågor mig vad jag vill göra med mina pengar om jag dör imorgon. Han fick det att låta som om att lägga sig ner och dö vore det absolut bästa som kunde hända dig (detta är andra gången jag råkat ut för samma dö-är-bra-för-dig-gubbe och jajemänsan, han var lika munter och exalterad som förra gången...). Jag hade bara god lust att be honom dra och helvete och lämna jordelivet, ta ner skylten, kila om hörnet, gå i graven, ljuta döden, logga ut, få hembud, or like whatever om han nu tycker det är en bra idé för oss alla andra.

Kunde inte sova på hela natten eftersom jag hade så ont i fingret. När jag väl vaknade efter några minuters sömn såg jag att solen lyste. YESSSS tänkte jag, här ska banne mig klippas gräs som aldrig innan! Medan jag gjorde iordning frukost mörknade himlen och det började Ö-S-R-E-G-N-A... I-G-E-N. Då hade jag faktiskt god lust att sätta mig ner på golvet och störtlipa som en liten bebis.
Istället tog jag ut Viggo på en våt promenad och denna gången var det hans tur att trampa i hundskit!
S-A-M-M-A   H-U-N-D-S-K-I-T!!!!!!!!!!
You can't write this stuff!

Tårarna vällde upp i ögonen och jag var nära på att skrika rakt ut som den där apmannen Tarzan. Tanten som gick förbi oss fick mig att bita mig tungan istället och lugna ner mig.
Så när vi kom hem torkade jag av honom, duschade av honom och regjorde duschen med min underbart inpackade tumme (som förresten fortfarande blöder med jämna mellanrum).
Gjorde lite nudlar med wokade grönsaker till lunch... och... brände mig på tungan! Så nu har jag druckit vatten like nobody's business. Om vattnet tar slut i vår stad så ber jag om förlåtelse i förväg...

Nu tror ni säkert att jag överdriver. TRO MIG, jag ÖNSKAR att jag ÖVERDREV! De här två dagarna har varit förjävliga rent ut sagt. Det är tur att jag är ledig i alla fall, tänk om jag hade jobbat... that would be bad, so bad...

Nu bävar jag bara inför de resterande dagarna av veckan.
Att inte kunna klippa gräset är nog det som är mest frustrerande.
Snart drar jag på mig ett regnställ (ni vet sådana där som man får på allsången i fantastiskt självlysnade-färger som får en att se ut som ett vandrande cirkustält... inte för att jag någonsin varit på allsång... eller planerar på att delta i ett sådant... like never ever... ever!), ta på mig stövlar och manövrerar ett paraply i  ena handen och gräsklipparen i den andra...och så sätter jag hunden PÅ gräsklipparen, bara sådär för skojs skull!

Jaja, andra har större problem så varför klagar jag på smågrejer. Jag är VÄL MEDVETEN om detta, om hela min situation vill säga. Och som svar på era tankar: Ja, jag är patetissssss-k!

Oh, and btw! Jag vill ha Ray-Ban Clubmaster! Och jag vill åka till Japan... like yesterday!
My birthday is just around the corner... anyone?

Har gjort om min Twitter och börjar om from scratch. Någon mer som har Twitter... hallå?


Ah, I wish all you guys would get a twitter and stop messing around on facebook!

När man skaffar facebook till sin 100-åriga mormor, sitt ännu ofödda barn och till sin döda sköldpadda... ja, då har det fanimej gått för långt!
Facebook är bra på ett sätt, man samlar alla sina kompisar på ett och samma ställe, postar och delar med sig av nyheter, fotografier och videos... men jag föredrar faktiskt Twitter, det känns på ett sätt lite mer privat.

Facebook-stalking har man ju hört mycket om. Man postar en enda mening och sedan vet halva världen om det och vänder och vrider på orden, så när man tillslut träffar kompisar, arbetskamrater, familjemedlemmar så vet de mer om dig än du själv gör!
Och för att inte tala om den ständiga skräcken om att man varit på fel plats vid fel tillfälle och att detta bevisas på facebook, såklart hinner alla andra se det innan man själv gör det! Man vet aldrig vad som kan dyka upp på den sidan!

Fast många gånger tror jag att det finns positiva egenskaper när det kommer till facebook. Om man är smart kan man skapa sig en sida som är till ens fördel, skapa kontakter, visa sina talanger och hårt arbete...
Så nej, facebook är inte bara skit utan det finns saker som är positiva också.
Jag skulle go on forever och räkna upp både för- och nackdelar med att lämna ut sig själv och sitt liv på nätet, men jag struntar i det eftersom jag måste spara energin till jobbet ikväll.

Jag är inte så aktiv på facebook, att jag skriver någonting på min status är väldigt sällsynt, jag postar inte fotografier etc etc. Jag har bloggen för detta!
Och givetvis så finns det ju för- och mot-argument med att ha en blogg, men märk väl att en blogg är ens egen, du har full kontroll över den. Du bestämmer själv vad som ska skrivas, vilka fotografier som ska visas, vad du vill dela med dig av. Ingen kan gå in där och ladda upp en bild på dig med sängkammarblick och munnen full med mat iklädd en XXXXXXL-tröja, alla kommentarer från läsare granskas innan de godkänns och publiceras, du lämnar bara ut så mycket av ditt liv till andras beskådning som du vill!
Dessutom kan du låsa vissa inlägg, dvs lösenordsskydda dem så att bara du och de personer du godkänner kan ta del av dem.

En blogg är en digital dagbok där du mixar text, fotografier, videos, musik och mycket mer. Och precis som med allt annat på nätet är det upp till var och en att visa sig från sin bästa sida. Ett stort antal bloggare har gjort sig en megakarriär med hjälp av sina bloggar och tjänar nu stora pengar. Med en smart hjärna, en blick för vad folk vill se och ha kan just en blogg ge dig otaliga chanser, erfarenheter och en skjuts i den kreativa karriären.
Jag har min blogg som en dagbok, någonting jag kan lämna kvar till min framtida barn och barnbarn och barnbarnsbarn... någonting min mamma t.ex kan gå in på och se vad jag har för mig när vi befinner oss på olika platser i världen.
Och GIVETVIS skriver jag INTE allt på bloggen. Det ni får se är bara en bråkdel, saker som gör mig glad eller saker som jag vill minnas i framtiden. De mest privata sakerna håller jag såklart för mig själv! :)

Jag har haft min Twitter i snart två år men har aldrig varit inne på den så mycket, kanske en gång på sex månader.
Har gjort om min sida lite och ska försöka vara lite mer aktiv :) Jag tycker Twitter är roligare, intressantare, fräschare... facebook är bara plain boring!
Och nu kanske ni ställer er frågan: Men varför har hon en facebook om hon bara klagar på den??
Tja, good question! Jag ställer mig samma fråga varje gång jag loggar in på min sida.
Det är lätt att ta bort den... men ännu lättare att ha kvar den. För som jag nämnde tidigare, det känns tryggt att ha alla sina kompisar och bekanta på ett och samma ställe och på så vis underlätta för sig själv när man behöver dem eller bara vill se vad de har för sig.
The balance between good and bad helt enkelt.

Okej, nu fick jag faktiskt sagt det jag ville.
För övrigt så ramlade det ner ett ljuvligt brev i postlådan från Kommunen.
Innehållet stavas L-Ö-N!!! :)
Här ska det sättas spräck på pengarna kan jag lova! Needåå...
Och när man väl får lön ger det en en extra kick att jobba, som jag t.ex. gör idag från 16.00 till 21.00.
Ha en fortsatt bra dag :)

Who says you´re not perfect

Det är så många saker jag skulle vilja berätta men vill inte att den här bloggen blir alltför personlig, för vissa saker måste man behålla för sig själv, right? Just nu är det så många känslor som snurrar runt i kroppen och så många tankar som flyger runt i huvudet. Jag känner att jag snart kommer att explodera!
Men detta är inget nytt, varenda gång jag åker tillbaka till Sverige från Slovenien blir jag sådan. Några veckor innan avresa kickar det igång. Jag kan inte förklara det på ett bra sätt (och utan att verka vara jordklotets psycho #1 för den delen).
Adrenalinkickar, depression, glädje, sorg, förväntan, nervositet...allt på en gång! Am I making any sense whatsoever?
Utan att bli allför filosofisk så kan jag bara säga att en sak hände i förra veckan som jag inte kan sluta tänka på och för var dag vet jag att jag är exakt en dag längre ifrån den händelsen och frågan är om jag någonsin kommer att vara med om det igen...det jag pratar om är ett samtal med en kompis utanför universitetet som satte djupa spår. Det fick mig att tänka och ända sedan dess har jag inte kunnat sluta tänka på det!
Det låter skitskumt, och jag vet att ni alla stör er på att jag håller er på sträckbänken såhär men jag vill som sagt inte avslöja för mycket...
Och då är ju nästa fråga: varför i hela friden skrev jag det här till att börja med, kunde jag inte hållit allt för mig själv?
Precis som den pinsamma och omogna incidenten så kommer jag att dela med mig av den här senaste händelsen också...when the time is right!

Did some shopping today :) 

Day by day

Far verkligen daligt samvete for att jag inte kan publicera nagot pa bloggen, men vad gor man nar internet inte fungerar + att man har en miljon saker att gora fran morgon till kvall.

Vad jag kan beratta for er ar att jag de senaste veckorna utover att plugga har:
* atit pa Thai Inn intill intill universitetet nastan varje dag med en rad olika kompisar. Matratten var dock alltid densamma (ris med paprika, lok och jumborakor).
* inte tagit med mig paraply en enda gang aven om det varit morkt och gratt ute, vilket nastan varje kvall resulterat i att jag fatt sta framfor universitetet och vantat pa att det slutat regna. Tur i oturen var att jag alltid hade "trevligt" sallskap ;)
* inte druckit en enda Coca Cola Zero aven om jag fatt mordiska blickar av tjejerna och killarna som delar ut dem pa stan (och framfor universitetet) nar jag inte ville ta emot colan. Forst var det vanlig cola, nu ar det zero. Ok, vi fattar (antligen!) att Coca Cola fyller 125 ar.
* har bara varit pa Solist (min favoritbar) en enda gang!
* gjort en sadan dum, pinsam, skrattretande, sorglig och omogen sak att jag fortfarande nu efter mer an en hel vecka inte kan forsta att jag verkligen gjorde det! Lugn, ingenting allvarligt, bara en valdigt ouppfostrad grej... Och den grejen var sa anti-jag att den helt och hallet rubbade mig ur balans!! Nastan allt jag gor nu stammer inte alls overens med min personlighet...vilket jag fatt hora kan vara en positiv sak! Nu ar ni allt nyfikna va? ;)
* har abstinensbesvar for att jag snart maste tillbaka till Sverige och ar bombsaker pa att allting och alla (och da menar jag precis allting och alla!) kommer att forandras nar jag kommer tillbaka till Slovenien i host. Ingenting kommer att vara som det var, folk kommer forsvinna ut i varlden...ingenting kommer att forbi lika bra och underbart som det varit nu i var...nar jag aker till Sverige ar "det over"! 
* fatt nagon eller nagot att oppna min ogon. Vet inte vem, hur och varfor. Det enda jag vet ar nar: en fredag, klockan 11.00 nar vi slutade lite tidigare och jag gick och satte mig utanfor en de storsta forelasningssalarna och kikade in. Da och dar slog det mig. Ni vet frasen "it took my breath away"? Precis sa kandes det!
* ar fortfarande forkyld, dock bara lite slem kvar i halsen...

Ja, som jag namnt tidigare i inlagget. Jag ar verkligen inte som jag brukar vara. Jag har insett att jag vill ha saker som jag tidigare inte ens funderat over. Jag ar saker pa att ingenting kommer att vara som det var, att allt bara kommer att forandras till det negativa (vilket lika val kan forandras till det positiva!). Jag har borjat fundera pa livet och dess mening, varfor vi finns, vad som forvantas av oss, hur kort tid vi verkligen existerar... 
Hur saker man inte uppskattat forsvunnit och nar de val gjort det sa vill man inget annat an att fa tillbaka dem.
Jag vet, ni kanske inte forstar vad det ar jag svamlar om, men for mig ar det viktigt!

Det kan vara det daliga vadret, det kan vara att jag snart ska tillbaka till Sverige och kommer att sakna allt och alla har i Slovenien, det kan vara att jag ar sa super-stressad just nu eller sa kanske anledningen helt enkelt ar att jag haller pa att forandras...
Men hur det an ar sa kvarstar ett faktum: Livet ar harligt!

Ha en fortsatt bra dag.

Show me what it´s all about

Har precis avfyrat ett långt mail till min syster där jag i inledningen skrev att "det här mailet blir lite kortare för jag måste alldeles strax till jobbet, skriver mer en annan gång". Då blir det väl en roman till mail nästa gång.
Fan, att jag aldrig kan skriva några enstaka rader! Det är problemet med mig, när jag väl börjar skriva kan jag inte sluta. Jag har aldrig haft problem med att skriva i skolan: uppsatser, arbeten, prov etc. Jag behöver inte ens tänka till innan jag börjar skriva, det känns nästan som om handen som håller i pennan eller fingrarna som trycker ner tagenterna inte ens samarbetar med hjärnan.
När vi skulle skriva berättelser i skolan började jag skriva direkt och hade redan hela historien, från början till slut uttänkt i huvudet, och den kom alltid i samma sekund som pennan rörde vid pappret.

Ja, fantasi har aldrig varit min dåliga sida
! Jag har alltid läst väldigt mycket, alla olika sorters böcker på många olika sorters språk (svenska, slovenska och engelska framför allt men även tyska och spanska böcker när det var dags för skolläsning) och dessutom har jag skrivit noveller och berättelser så länge kan minnas.
En sommar när jag var runt tio satt jag varenda kväll i en timme och skrev en novell om en tjej som hittade en magisk sten och slungades tillbaka till antika Egypten och skildrade sedan allt hon var med om och såg där. Notera, jag var faktiskt bara tio år. Jag har alltid varit oerhört intresserad av det antika Egypten och har en hel drös med böcker om det hemma i bokhyllan.

För ett par år sedan skrev jag en novell45 A4-sidor om en detektiv under 1940-talet som löser ett mord i ett slott. Givetvis är alla åtta förmögna gäster misstänkta. En novell helt i Agatha Christie anda, som för övrigt är min absoluta favoritförfattare.
Av hennes totalt 80 romaner har jag läst 45! Målet är att läsa precis alla :)
Novellen som jag skrev lät jag bara endast några få läsa men fick väldigt bra respons, så den har jag i en fin plastpärm som kanske kan komma till användning någon vacker dag (novellen alltså ;)

I nian skulle vi skriva en lite längre novell. Jag skrev om en tonårstjej i Italien mitt under andra världskriget och skildrade kriget genom hennes ögon, och om hur hon utvecklades från en ung tjej till en ung kvinna.
Eftersom jag också läst många böcker om andra världskriget och eftersom min farfar satt i ett koncentrationsläger i Italien av politiska skäl (situationen där var betydligt bättre än i t.ex. Dachau och Auschwtiz) berättade han ganska mycket för mig om tillståndet i koncentrationslägret som jag kunde använda i novellen.

När klassen hade lämnat in novellerna tog det kanske några veckor innan läraren hade rättat dem. Alla fick tillbaka sina noveller utom jag och en killkompis. Läraren sa att hon ville prata med oss, så jag fick snällt vänta utanför på min tur och höll på att dö av nervositet. Sedan gick jag in...och hon stirrade på mig utan att säga något...Jag trodde verkligen jag var i knipa. Sedan sa hon bara: "Jag skulle med din tillåtelse och efter lite ändringar vilja skicka novellen till ett förlag eller i alla fall till någon tidning". Men eftersom jag var ganska blyg back then ville jag inte och det fanns tyvärr ingenting hon kunde göra för att rubba mig.
Under alla dessa år har jag lite då och då när jag känt för det eller bara fått en ny idé ändrat lite i novellen som allt mer börjar likna en roman.
Vem vet, kanske i framtiden, då kanske jag verkligen skickar iväg den till något bokförlag. Kanske, kanske...

Oh, suck! Förstår ni vad jag menar med att jag inte kan sluta skriva när jag väl satt igång???

Nu ska jag ägna mig åt något annat en liten stund. Mamma kollar på en massa lägenheter/inredning i Ljubljana och ropar titt som tätt att jag måste komma och kolla. Det är inga dåliga grejer precis, man blir ju verkligen sugen...

Ska slänga mig in i duschen lite senare ch sedan väntar några timmars jobb. Som det verkar nu är det sista dagen på jobbet innan sommaren :)

You make me wanna surrender my soul

Några av gårdagens köp. Blev mycket mer än detta men valde bara mina fyra favoriter från igår.
Och på tal om att inte sätta foten innanför en affär i minst en vecka...det höll i 16 timmar!
Köpte en massa gulliga påskhönor och påsktuppar, fjädrar och påskägg idag som ska med ner till Ljubljana. Självfallet finns det hur mycket påskpynt som helst nere i Slovenien också, tillräckligt för att man bestämmer sig för daglig ljusterapi! Jag blir alldeles snurrig av alla olika starka färger, när jag kommer ut ur affären är det som om jag just fått en rak-höger i ansiktet!
Men jag tvivlar på att Ljubljana har min favorithöna och matchande tupp som jag fick syn på redan i förra veckan men slog till först idag! :)

Can´t change the way I am

Mitt humör är verkligen i topp idag. Jag njuter extremt av den här dagen just nu...
Problem som jag måste reda ut snarast möjligt bara hopar sig idag! Ska inte gå in så mycket på det för i grund och botten är det inga stora problem...det är bara sådana där "oh-nu-måste-jag-bråka-med-byråkratin-igen-problem!
Lika kul som det är att vara vuxen är det jobbigt att inte vara barn.

Jag måste förlänga mitt körkort. Efter två år fick jag förnya det (2009) och de "helt underbara människorna" sa att jag måste komma tillbaka igen om två år, dvs 2011, dvs iår! När jag frågade tanten som satt i sin bekväma stol med ett ansiktsuttryck som bara skrek "kom-och-skjut-mig-någon" varför jag måste tillbaka om två år igen rabblade hon upp någonting jag tror inte ens hon förstod och jag ringde runt senare och det var ingen som hade hört talas om berättelsen hon fick ur sig. Hon påstod nämligen att man efter två år måste göra om precis allting igen, teorin, första hjälpen, alla körlektioner...eh, say what?
Efter vad som kändes som en hel dag av stirrande på henne fick jag till slut ur mig: Jaha...säger du det...
Tror inte hon tyckte om min attityd sådär jättemycket!

Nu har jag läst runt lite på internet och, detta har jag i och för sig vetat länge, men man måste i Slovenien göra synkontroll varje 2, 5, 7 eller max 10 år om man har linser / glasögon. Vad du får för nummer nedskrivet på intyget beror helt och hållet på din läkare! Och givetvis får man inte gå till sin privata läkare utan det finns en lista på vilka som är acceptabla och vilka som inte är det.
Vad som retar mig med detta en smula är att de som inte har synproblem får efter två år efter att de klarat uppkörningen och fått körkort förlänga sitt körkort till "döden"...även om nya regler börjar ta form just nu, som att man vid 60 års ålder måste börja gå på regelbundna synundersökningar, vilket i och för sig är väldigt bra.

Men vi som har synproblem måste gå på synkontroller vart andra, femte, sjunde eller tioende år så länge vi vill ha vårt körkort och punga ut med en massa pengar. Är inte det lite orättvisst så säg?? Jag menar straffas vi inte nog med att vi har synproblem för som jag ser det är det inte någonting vi V-Ä-L-J-E-R sjäva!
Och sedan måste vi betala pga av våra synfel för att få tillåtelse att köra medan de som haft lyckan på sin sida och ser perfekt bara glider igenom hela körkorts-processen. De får körkort och har det tills döden skiljer dem två åt!!!


Givetvis anser många, och det gör jag kanske också lite, att det är bra att vi som inte har den ultimata synen går på synkontroller var "femte minut" för att det ÄR säkrare i trafiken då...
Men jag tror allvarligt talat inte användare av linser och/eller glasögon sätter sig i bilen för att ta sig en runda när de är halvblinda. Jag vet att jag inte gör det!
Vet jag att jag börjar se lite sämre, då går jag till optikern och ber om nya glasögon och linser INNAN jag sätter mig i bilen och inte tvärtom! Och jag tror de flesta känner igen sig här!
Don´t get me wrong, regelbundna synundersökningar är bra! Men vad som hade varit ännu bättre och framför allt rättvist är om dessa obligatoriska undersökningar vore gratis!
Jag tycker helt enkelt det är idiotiskt att andra ska bestämma när vi börjar se sämre bara för att tjäna pengar på det. "Jaha, nu är det så att du om två år kommer att se sämre än vad du gör idag!" What the...jag vet väl för sjutton själv när synen förändras och då går jag till optikern och ber om nya linser och glasögon. Hur dumma tror de att vi är egentligen?
Och jag har läst om fall där synen inte har försämrats ett dugg på två, fem, sju eller tio år och ändå är det en tjej som måste betala en dyr synundersökning vartannat år...så länge som hon har haft körkort, dvs i femton år bara för att det står på hennes intyg att hon måste göra det!

Jag är verkligen irriterad nu. Jag skickade iväg ett långt mail till körkorts-människorna nere i Piran och frågade vad EXAKT jag behöver göra och ha med mig när jag förnyar mitt körkort i april!
Vidare har jag ett x-antal andra "problem"  i år. 2011 som började så bra verkar blir en berg-och-dalbana! När man rett ut ett problem kommer det två till!
Ser verkligen fram emot några moment av det besvärligare slaget i vår, ett stort efter sommaren och eventuellt ett eller två som kommer att förändra min framtid.
Nu blir ni nyfikna eller hur? Låt mig säga såhär: Don´t be, there´s nothing exciting about this whatsoever!
Och allt detta kommer från den mest optimistiska personen världen skådat! Men även jag får ha två eller tre sådana deppdagar om året.

Jag är kanske en aningen barnslig nu men jag skulle VERKLIGEN vilja vara fem år igen, titta på Bumbi Björnarna och äta toast med björnbärssylt i sådär...tja,vad vet jag...hela livet kanske!

Jag förundras alltid över hur människor som har det där "perfekta livet" som inkluderar utbildning, jobb, pengar, relation(er), talang, utseende och hälsa klara av allt och framför allt hur de nått toppen, det där målet vi alla strävar efter men ack så svårt att nå?? Hur gör människorna?? Men jag antar att de har sina egna problem som de säkert hanterar på ett ytterst diskret och perfekt sätt! Ungefär som att blåsa på dem och whoops, så försvinner de.

Det finns alltid folk som har större problem än jag men ibland är det så svåååårt att inte vara självisk! Idag är en sådan dag för mig. Det känns som hela världen håller på att rasa över mig!
Jaja, det återstår att se vad 2011 har att bjuda på! Blir det chokladtårta med jordgubbar eller blir det gamla mögliga brödbitar??

The story continues...



Is it time to set you free? Is it time to let it be?

Vilken bra dag jag har haft idag!
Allt började med att jag var totalt utvilad på morgonen, hoppade i duschen och piggnade till ännu mer, gjorde mig en dunderfrukost med stekta ägg, toast och grönt te som fyllde mig med energi och kraft till max. Tittade igenom alla mina mail, världsnyheterna på BBC samt lite bloggar. Har även skickat efter mycket om och men mitt "projekt" upp till Sverige (nu får vi se vad som händer!), redigerat min power-point presentation, sammanställt en tillhörande ordlista från svenska till slovenska och allt detta till den underbara låten "Someone new".
Eftermiddagen spenderades på universitetet och kvällen inne i centrum med att gå i affärer och (jag vet att det är tidigt än) titta efter de perfekta julklapparna till mina nära och kära.

Sitter nu hemma med fredagens samt nästa tisdags presentationer. Det är lika bra att få det gjort så fort så möjligt så att man kan njuta av helgen, och fram tills deadline bara finslipa det hela.
Dessutom har jag en översättning som jag måste ta itu med från engelska till slovenska. Inte den lättaste texten kan jag tycka...men det ska nog gå. En hel del konst-uttryck och termer (konsthistoria). Tur att jag har ett x-antal lexikon i bokhyllan både från Oxford och Cambridge och från slovenska, svenska, tyska till engelska + ett antal olika lexikon på datorn.
Ibland när man tittar på mina bokhyllor kan man tyckta att det är två olika personer som äger hyllorna.
På en av dem har jag läroböcker, alla lexikon, fotoböcker, mappar med noter, engelska klassiker samt prydnader från bl.a New York, Venedig och Barcelona.
På en annan hylla har jag däremot ett fat med smycken och klockor samt äkta tjejböcker av Marian Keyes, Sophie Kinsella, Danielle Steel och Candace Bushnell.
Det hela ser inte alls konstigt ut. Mina kläder är minst sagt lika välorganiserade. Koftor för sig, skjortor för sig, jeans i en hög, finbyxor i en hög, pumps på en hylla, stövlar på en annan, scarfar i en låda, halsdukar i en annan, vantar i en tredje. Och allt detta har jag att tacka min mamma för som kan å sin sida tacka sin pappa (min morfar jobbade på lastfartyg som maskinchef och under trettio år besökte precis hela världen...och ni vet hur pedantiska soldater och sjömän är?)

Beauty is eternity gazing at itself in a mirror

Hade en väldigt intressant lektion på morgonen. Älskar fredagslektionerna. Gick (notera att jag inte tog bussen) sedan hem från universitetet till lägenheten. Tog sådär en halvtimme genom hela centrum och hade sällskap av en kompis halva vägen. Det var väldigt varmt idag. Solen sken, det blåste svala vindar som fick alla löv på marken att flyga omrking och det var faktiskt, utan att överdriva, för varmt med jacka. Kompisen sa att han förstod att jag tyckte det var för varmt som har vuxit upp i Sverige! Jag kunde inget annat än att hålla med honom! Framåt kvällen åkte systern min och jag till centrum för att leta efter höstjackor. Finaste jackorna fanns utan tveckan inne på ZARA. Och jag blev helt salig när jag upptäckte att ena väggen på undervåningen var full med splitternya kläder från ”English Style by ZARA”.  Jag ÄLSKAR den engelska posh-landsbygds-stilen men tweedkavajer, mysiga pullovers, skjortor, scarfar och stövlar. Och allt detta i färgerna grått, beige, mossgrönt, vitt och svart!

En annan klädaffär som jag rekommenderar och älskar är ”Stradivarius”. Det är sällan jag går in i en affär och vill köpa precis allt som finns där, ”English Style by ZARA” och ”Stradivarius” är undantagen.  Stradivarius är precis som ZARA spanskt, och här blandas den söta romantiska stilen med mycket blomporträtt, spets och satin med ”sjörövarstilen” (som jag kallar det för) med höga stövlar och ”orkesterjackor ” och kavajer med gyllene kungakronor på knapparna.

För att göra en lång historia kort, så ska jag in till ZARA i nästa vecka och förse mig själv med lite nya ”engelska kläder”. Och eftersom jag inte köpte något klädesplagg idag (nej, hittade ingen jacka för den delen heller) köpte jag istället ett x-antal produkter för hud och hår. Vågar inte ens nämna hur mycket det gick på. Trodde kassörskan skojade först MEN är de nya hårprodukterna så bra som det påstås att de är var det absolut värt att spendera så mycket pengar på…tja, sin yta! ”Yta framför allt” som min pappa anser är min och systerns motto.

Pratade med mamma uppe i Sverige en liten stund innan via skype och hon berättade att hennes arbetskompis ska gifta sig imorgon och att hon ville att JAG skulle fotografera bröllopet. Det är en komplimang som heter duga. Tack snälla du! Önskar jag kunde vara i Sverige imorgon och fotografera den underbaraste dagen i ditt liv, tyvärr så kan jag inte det. Hoppas du får en oförglömlig dag och jag önskar dig lycka till av hela mitt hjärta! :)

But rather a garden for ever in bloom and a flock of angels for ever in flight

Idag blev jag rejält sugen på japansk mat, jag älskar sushi! Vi har en helt fantastisk japansk restaurang mitt i centrum i Ljubljana, men eftersom jag inte orkade ta mig dit eller rättare sagt inte hade någon som ville följa med mig dit (jag är en av dem som aldrig och då menar jag verkligen aldrig sätter mig ute på någon restaurang eller fik och äter/dricker själv, jag kan å andra sidan gå in i en restaurang och beställa take-away mat själv). Så det blev en japansk inspirerad lunch idag. Nudlar, paprika, minimajs, svamp och Teriyaki sås ("traditional mix of Japanese soy sauce, mirin and sake" som finns att köpa i alla större livsmedelsaffärer) stekte jag i en stekpanna. Jättegott och tar inte ens en kvart att göra. Hittade också lite japanske snacks i affären. 
För övrigt har det varit en fin och solig höstdag idag. Börjar dock bli lite jobbigt att mer och mer gråa löv ligger på marken och mindre vackra röda, oranga och gula på trädgrenarna för var dag.
Höst är min favoritårstid och för varje löv som faller ner till marken dör en liten bit av mig.
Jag älskar höstmånaderna (jag önskar de vore fler).
Soliga höstdagar är till för promenader bland vackra löv med lagom varm jacka, vantar och halsduk. Och regninga höstdagar är till för mysig läsning i soffan men en filt och en kopp te medan regndropparna samlas på fönsterrutan. En tradition som jag har är att varje höst läsa "The Picture och Dorian Grey" och "Dracula". Dessa två böcker läser jag bara på hösten!
Samtidigt vet man att julen och allt vad det innebär bara är runt hörnet. Jag tar vara på varenda höstdag och försöker vara ute så mycket som möjligt!

I can say no more than I am I

Fick ett kuvert idag från en sminkaffär där det innuti står att jag får en hel del rabatt på skönhetsprodukter eftersom jag har varit medlem i prick ett år. Tack!
Läste "Tretton vid bordet" (på slovenska) av min favorit författare sedan mellanstadiet, Agatha Christie, en liten stund på eftermiddagen innan jag skrev vidare på min CV.
Föreberedde också en Power Point för min presentation/föreläsning i veckan. Och det är väl i stort sett det jag har hunnit med på min lediga dag. Håller just nu på med ett litet "projekt" på datorn som jag ska skicka iväg upp till Sverige någon gång i slutet av veckan (om jag lyckas skriva färdigt det...eller om min fantasi får sig en spark därbak tills dess för just nu står det rejält stilla...). Vad det är får ni eventuellt se om jag lyckas med min plan. 50-50 chans!
Efter att ha legat på sängen under hela eftermiddagen bland alla kuddar, filtar och böcker, läst, skrivit på datorn, skrivit för hand och redigerat fotografier ska jag nu sträcka på mig lite, andas in lite frisk luft, hämta en flaska vatten från kylskåpet och sedan åter lägga min på sängen och fortsätta skriva på mitt "lilla projekt". Ha en trevlig kväll :)

Catch the falling sky

Lektionen på morgonen gick fort, likså "mötet" efteråt. Dock fick jag vänta en bra stund (10 minuter...det är mycket i en storstad!) på bussen samtidigt som jag riktigt kunde känna varenda sekundslag i hela kroppen. Gjorde purjolökssoppa med krutonger när jag kom hem. Nu har jag städat hela lägenheten samt packat. Om en timme sitter jag på den tre timmars långa tågresan ner till kusten i Slovenien. Som tur har jag ganska mycket att planera och sammanställa till nästa veckas lektioner så jag är ganska optimistisk inför resan :)

Tidigare inlägg
RSS 2.0